- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
385

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Trolltyg. Af Thorgny Wallbeck-Hallgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Juli 1899.

N:o 7

Arg. II.

inmn
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.

TROfefeTyG.

När solen sjönk bak bärgen ned,
han gick i skogen in
på villoväg och okänd led
så egen i sitt sinn.

Det lockade så underbart,
det sjöng i skogens minsta vrår:

— Herr Erik,

I kommen snart! —

det ljöd en röst ur furutopp och hägg och
hagtornssnår.

Herr Erik gick i skogen in
frdn huld och hus och hem,
och fastemön och modern sin
och Gud — han glömde dem.

Han gick, han visste icke hvart,
längst in i skogens dunkla vrår:

— Herr Erik,

I kommen snart! —

så underbart det lockade ur hägg och
hagtornssnår.

Hans hjärtansvän därhemma satt
och fällde mången tår.

Se’n gick hon ut, när det blef natt,
alt söka i hans spår.

Dd fick hon se sin vän helt snart
längst in i skogens dunkla vrår:

— Herr Erik,

1 kommen snart! —

det ljöd en röst ur furutopp och hägg och
hagtornssnår.

Han var förfärlig till att se
med fradga kring sin mund,
han svor och bad och skrattade
och grät i sainma stund.

Han siktade, han lade an,

han sköt på skogens rd med fart:

— Herr Erik.

I kommen snart! —

det grinade ur furutopp och hägg och
hagtornssnår.

Och solen sjönk, och kvällen kom,
och skymningen föll på.

Herr Erik vände icke om,
han måste — måste gå!

Det ljöd så tvingande och klart
ur skogens dunkla, trollska vrår:

— Herr Erik,

1 kommen snart! —

det sjöng ännu ur furutopp och hägg och
hagtornssnår.

Och när han fick förnuftets ljus
och sansningen igen,
då låg där död i blod och grus
hans enda hjärtevän.

Då sköt han själf sitt banesår,
och båda lades uppå bår:

— Herr Erik,

I kommen snart! —

det hvitkar än vid deras graf ur hägg och
hagtornssnår.

T hor gny 11 ’aUbcck-Hallg) cn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free