Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Konstvärlden. Några ord om Japans målarkonst. Af Am. B—i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synta för att ännu få rang bland
antikvitetema. Deras konstnärliga
måttstock 1 Men i Europa är han så
mycket mera uppskattad — med rätta.
Man kan jämföra Japans konst
med Babels tom. Japanerna byggde
och byggde, de stego allt högre
mot det ideala, men så störtade hela
byggnaden öfver ända på en gång.
Hade deras konst hunnit sitt mål?
Kunde den icke nå längre, eller
var grunden dåligt lagd?
Säkert är, att japanerna aldrig
idkat något naturstudium i
vidsträcktare omfattning. De studerade
traditionerna, de vishetsregler, som
gått i arf från far till son, de
till-lämpade dessa med en aldrig
sinande talang och en otrolig
uppfinningsförmåga, och deras konst kunde,
trots det tvång, system och skolor
pålades den, hålla sig stark och
lifs-kraftig genom åhundraden.
Så kom revolutionen 1868 och
landets öppnande för utländingame, och
japanerna fingo ögonen öppna för den
europeiska tunga, realistiska konsten.
De kunde ej värja sig mot den
hvirf-lande ström af nya, för dem
öfverväl-digande intryck, som slog emot dem
och i den floden sjönk deras skimrande
sagovärld — glömd och föraktad. För
dåliga europeiska fabriksalster bytte de
bort de dyrbaraste konstverk — en
förvillelse, som de sedan bittert ångrat.
Förgäfves bjuda de nu stora summor
för att återköpa hvad de då lättsinnigt
förslösade.
Märkligt är, att det namn, som
af-slutar raden af de store japanske
mä-stame, äfven är det största. Hokusai
hade visserligen flere efterföljare, bland
FUJI-JAMA-TKCKNISi; AF HOKUSAI.
hvilka landskapsmålaren Hiroshighe
står ganska högt — men mästaren
öfverträffades af ingen. Han är och
förblir oupphunnen.
Den nuvarande japanska konsten är
en kompromiss mellan öster- och
västerlandets — österländsk utan att fullt
vara detta, vesterländsk utan att vara
det. Båda delarne, men ingendera.
Ty den gamla nationella kulturen, den
som växt fram ur det japanska lifvet
själft och som aldrig kunnat uppstå på
något annat ställe på jorden — den
försvinner allt mer för den
vesterländ-ska — och den tid är nog ej så långt
aflägsen då japanska målares arbeten
skola, utan att allt för mycket skilja
sig från omgifningarna, visa sig på de
stora Europeiska utställningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
