- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
410

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Drottning Victorias döttrar. Bearbetning från engelskan af Hedvig Indebetou. II. Alice, storhertiginna af Hessen-Darmstadt († 1878)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl af Hessen och brorsöner till den
regerande storhertigen af
Hessen-Dann-stadt. Det dröjde icke länge förrän
drottning Victoria och prins Albert
märkte att böjelse började uppstå
mellan prins Ludvig och prinsessan Alice.
— Efter brödernas hemkomst till
Darm-stadt skref kronprinsessan Victoria från
Berlin, att prins Ludvigs mor
anförtrott henne att sonen hyste en liflig
beundran för hennes syster Alice.

Påföljande november återkom den
unge prinsen till Windsor och begärde
prinsessan Alices hand. Det var i
röda salongen på Windsor, som han
friade till henne. Hon var då sjutton
år och stod i fulla blomstringen af
skönhet och behag; och hon å sin
sida syntes lika förälskad som han.
Drottningen och hennes gemål gåfvo
det unga paret sin välsignelse, och prins
Albert skref till sin äldsta dotter, när
han meddelade henne förlofningen:
»Alice och Ludvig äro så lyckliga,
som ett älskande par gärna kan vara
här i lifvet, och att det gläder mitt
fadershjärta, behöfver jag väl knappast
tillägga».

Längre fram tillbrakte prins Ludvig
en tid hos den kungliga familjen på
Balmoral. De äldre där i trakten
påminna sig ännu med nöje hur det
unga paret då plägade ströfva omkring
i bärgen, glada och lyckliga.
Prinsessan bibehöll alltid en viss förkärlek
för sitt hem i Högländerna, och ännu
i dag nämner folket där hennes namn
med rörd stämma.

Men just då, när det närvarande var
som lyckligast och framtiden så ljus,
kom ett olycksslag: prins Alberts
sjukdom, hvilken bortryckte honom, den
dyrkade fadern, under det han som
bäst var sysselsatt med anordningarne
för dotterns bröllop. Knappt har väl
en bröllopsglädje blifvit fördystrad af
ett mörkare molnl

Prinsessan Alice glömde dock som
alltid sig själf och sjna egna intressen,
för att nu helt och ^ållet ägna sig åt

faderns vård. Hon satt vid hans
sjukbädd, hon läste för honom, då han
önskade det, eller sjöng hans
älsklingspsalmer; och då slutet nalkades, den
dystra 14 december 1861, var det hon,
som mottog hans sista budskap till
hennes djupt förkrossade moder.

Sin egen sorg undertryckte hon så
mycket som möjligt för att söka trösta
modem och för henne lätta bördan af
statsgöromålen. Alla meddelanden
mellan ministrarne och det kungliga huset
gingo under denna första tid genom
prinsessans händer, och den takt och
omtanke, hvarmed hon skötte dessa
plikter, framkallade uttryck af beundran
från hela nationen. Det var först vid
det sista afskedet från den älskade
faderns stoft, som hennes sorg kom till
ett häftigare utbrott.

Det följande halfåret tillbrakte
prinsessan i sträng tillbakadragenhet hos
sin sörjande mor, hvilken hon var till
tröst och stöd.

I slutet af juni kom dock prins
Lud-vid och gjorde anspråk på sin brud.
Deras bröllop firades den 1 juli 1862,
helt och hållet inom familjen, och de
vigdes i matsalen på Osbome, som för
tillfället var inredd som kapell.
Bruden var rörande älsklig och ljuf.
Hennes dräkt var af bländhvitt siden,
garnerad med Honitors-spetsar, hvartill
mönstret en gång ritats af hennes far.
Bruden själf var lugn och sansad
under akten, oaktadt alla de kringstående
smälte i tårar. Det var ett tungt och
sorgligt bröllop inom konungafamiljen.

Efter en kort »smekmånad» i S:t
Clare, en ort vid kusten, afseglade de
nygifta på en kunglig jakt, för att
begifva sig till sitt hem i Darmstadt.
Den unga bruden fällde bittra tårar
vid afskedet och föll upprepade gånger
sin mor om halsen, hvarvid hon med
gripande rörelse utbrast: »Det är mitt
barndoms hem, jag nu lämnarh

I Darmstadt rönte hon ett
entusiastiskt emottagande, och hennes nya
släkt fängslades af hennes på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free