Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Bland gamla krog-kåkar och källare. Stockholmsbild af B. C. med teckningar af Nils Wellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i^D ;
AT D
6> Cr. -«» f^f^. ^ OCH:
booeenc.
UÄUARé
»Mitt lif är en våg», sa’
roddargubben och klef upp på »Finska
Himmeln», krogen, som låg i
våghuset v|d Skeppsbron, med
poliskontoret den tiden i samma hus.
Bekvämt, ty man hade då inte långt
att »få hvila sig», utan att vidare
behöfva draga uppmärksamheten på
sig, om man händelsevis tagit sig
litet för mycket till bästa. Och
därinne fann han äfven annat
sjöfolk, tullvaktmästare, lotsar,
skut-skeppare, »sumprunkare», finngubbar
från finska vedskutorna, och en
och annan kontorist, som endast
seglade om söndagarne, och han
kände sig i sitt rätta element och
tog sin »gingola», hoc est supen,
eller kaffe med »skeppargrädde»
med öfvertygelse och glans.
Det var då det, på 60-talet, men
nu har »Finska Himmeln» gjort sin
himmelsfärd och gått hädan och
tillhör endast minnet och det
Stockholm, som gått.
Då frekventerades lifligt dylika
ställen, med granris på golfvet, svart
>kritstafla» på väggen, där man
stod »till boks» för offentligheten,
och med godtyckliga, omaka glas
på disken, exempelvis sådana loci,
som med sina folkhumorsnamn döpts
till och gingo och gällde för:
»Guld-soffam i Postmästarebacken på
Söder, »Hvita häst€7i», 25 Stora
Nygatan, hörnet af Skräddaregränden,
där stortjufven Lilja, äfven
»Lasse-Maja» kallad, höll till, »Glada Lisa*
i Schönborgska huset — 16
Götgats-backen — »Lännakrogai», midt för
Nya torget, »Tre prinsar» vid
Korn-hamnstorg, och ’»Blå dukcm eller
»Snusnäsduken» i Stadsgården.
»Finska Himmeln» glänste, som ofvan är
sagdt vid Skeppsbron, som en ledfyr
för sjöfolket och den törstige
vandraren. »Sil/ver himmeln» blänkte inte
mindre på sin plats bland
krognamnen och »Röda h—tet» på
Blasiehol-men värmde folk i vinterkylan och
stekte dem som böcklingar i
sommarhettan i sitt lilla krypin, liksom
»Silf-ver skåpet» på Riddarholmen, strax
bredvid där nu gamla riksdagshuset
står, vid glasens klang lät dem »i
dimman» se en drömsyn af »ädla
skuggor, vördade fäder, Sveriges hjältar
och riddersmän»! Det var litet
historia, det där, tyckte de; men nu
tillhöra de alla, både kåkarne,
ut-skänkningsmadamerna och typerna,
Stockholms flydda kulturella
bilder-värld.
Den nya tiden kom och med den
»bolaget» — Brän vinsbolaget—»och
där vardt ordning ibland frie
män-ner», som skalden säger, »och makt
och lydnad blefvo åter vänner», ehuru
man nog knotade öfver ett och
annat. Allt ordnades emellertid på
bästa sätt — äfven om där ännu är
mycket att anmärka — men det
gamla oförbränneliga folklynnet lefde
kvar och draperade sig i humorns
röda mantelflik.
För 20 år sedan fanns här
sålunda den sista september på
aftonen från den gamla regimen 193
krogar kvar i full verksamhet, men
den 1 oktober på morgonen voro
de reducerade till endast 87. Det
var »bolagets» verk. Nya lokaler
anskaffades, men några af de gamla
kåkarne och rucklen användes, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
