- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
434

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Tory - Åttonde kapitlet (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag träffade i Caimanera. Han har
gjort mig en del tjänster i fråga om
upplysningar. Han har varit här som
korrespondent för New Yorktidningame
om konflikten mellan insurgenterna och
de spanska trupperna, hvilken så
småningom dragit sig österut till dess en
stor del blod, som nu utgjutes i
strömmar, flyter utför de där bärgen. t Den
gamle herr npekar mot de höga sierras,
so«r resa sig från det inre och bilda
bakgrunden för utsikten.

»Jaså, en tidningsman», anmärker
miss Grayson hånande.

»Det är en mycket treflig karl»,
säger hennes far skarpt, »och sätt er
inte på era höga hästar gentemot
honom, mina unga damer».

»Bah»! skrattar Laura trött. »Era
unga herrar intressera mig inte så
mycket som min sista en gång», och
lyftande på sina lätta kjolar trippar
flickan nedför kajuttrappan.

»Vid Jupiter 1» utbrister Grayson,
blickande efter styfdottems
försvinnande gestalt. »Ingen af er har
frågat efter den andre unge mannen jag
mötte i staden. Ni äro de två minst
nyfikna flickor jag nånsin sett. Det
måste bero på hettan.»

»O, himmelI Den andre är väl inte
Howard?* ropar Blanche upprörd.

Blickande in i hennes ögon, som
stråla af liflig förväntan, mumlar
fadern långsamt, nästan sorgset: »Nej»,
och hon vänder sig bort med en suck,
som går till hans hjärta.

»Blanche, du borde inte tänka så
mycket på honom», säger Grayson
nästan strängt. »Intet svar på mitt
telegram i Santiago. Vid himlen,
karlens beteende kommer mig att tro, att
han inte är någon bra affärsman 1»

>Han är en — en ännu sämre älskare>,
mumlar flickan med låg röst. »Inte
något bref från honom på sex veckor —
alltsedan det han skref, då han stod
i begrepp att lämna Santo Espiritu —
hvari han talade om att besöka Vidals
plantage.» Nu blifva hennes ögon

dunkla. Hon vänder sig om och
hviskar: »Pappa, för mig tillbaka till New
York — forti»

»Jag tänker just göra det i morgon 1»

»Säg till kapten Pinnock att han
lyfter ankar genast!»

»HvadI Och seglar på half proviant?
Dessutom är amerikanske konsuln borta
— och jag kan inte få något klart
sundhetspass från honom förrän i
morgon. Nej, min flicka, vi måste vänta,
tills vi få våra förare och passagerare
ombord. Här kommer ännu en båt
från Caimanera.»

»Bahl Den kommer inte att
medföra de underrättelser jag önskar.»

»Nej, hvad du önskar, är Howard
Temple», säger hennes far bittert,
tuggande på sina mustascher.

»Vet du, jag böljar bli orolig för
honom», säger Blanche plötsligt.

»Prat 1»

»Du måste ha några underrättelser
från honom.»

»Inte ett dugg», genmäler Grayson
kort, och han säger därvid sannt.

Men i sitt upprörda nervösa tillstånd
tror flickan honom knappt och
tänker upppskrämd: »Hvad kan det vara
han inte vill säga mig?»

Just i detta ögonblick drar ljudet
af åror både faderns och dotterns
uppmärksamhet till sidan af fartyget.
Tittande öfver relingen se de en
strand-båt, framdrifven af ett par negrer, nakna
till midjan, h varvid deras atletiska
muskler glänsa af svett, utpressad från
deras svarta hud af den brännande
solen.

Under ett litet suntält i aktern af
båten, åtföljd af en kappsäck och en
eller par nattsäckar, sitter
tidningsmannen i fläckfri hvit dräkt af finaste
segelduk med en glänsande
Guayaqvil-hatt af lättaste strå, beskuggande hans
bronserade ansikte. Med ena handen,
vorden nästan svart af den kubanska
solen, håller han en palmett o-solfjäder,
med hvilken han lätt skakar den
stillastående luften omkring sig. Ty ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free