Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Tory - Åttonde kapitlet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke allenast hata de oss utan de håna
hvad de kalla det amerikanska svinet.
Jag känner mig mycket säkrare här än
på de där bärgen.
»Då borde mr Temple varit i Santiago
för länge sedan», ropar Blanche med
en skymt af oro i tonen.
»Han kunde ha stannat längre.»
»Omöjligt!» Det känns ett litet sting
i den unga flickans hjärta. Hon tycker,
att hennes trolofvade borde ha varit
lika angelägen om att träffa henne som
hon honom.
»Omöjligt?» skrattar tidningsmannen
med en lätt fråga i tonen; därpå
framkastar hon sitt: »Med en sådan
dragningskraft?»
»Hvad då för dragningskraft?» Blanche
är nu mycket intresserad.
»Ni är bekant med Vidalska
familjen?» säger Dennison lätt, tändande
sin cigarr.
»Vi känna sonen Luis.» Detta
kommer från Laura Morales.
»Jaså!» George blåser makligt ut en
liten rökpuff tilläggande: »Då känner
ni således äfven dottern?»
»Barnet Maria?» frågar miss Blanche
vårdslöst.
*Barn?»
»Luis Vidal beskref henne som barn,»
säger Laura Morales, upptagande
konversationen, ty hon ser att det rycker
nervöst i systerns vackra läppar och
att hennes solfjäder rör sig häftigt,
ehuru Blanche flyttat sina ögon från
George, som fortsätter förklarande:
»Hon var ett bam för två år
sedan, då jag förmodar hennes bror
såg henne senast. Vid sexton år är
sefiorita Maria Vidal, utvecklad under
tropikernas sol, en högst förtjusande
kvinna.»
»Jaså, hon var dragningskraften I»
stammar Blanche halft skrattande,
»Döm själfl» svarar
tidningskorre-spondenten. »Jag skall beskrifva henne
så godt jag kan. En verklig kubansk
skönhet, utsökta mörka ögon, vacker
figur med linier å la Venus, ehuru
kraftig som en nymf, med liljehvita
händer, och vrister, äkta från Sevilla —»
»Jag förstår, den rätta stilen af
kubansk skönhet», mumlar Blanche, hvarpå
hon försöker att dölja sina kval under
skratt. »Jag behöfver blott se på min
syster här för att fatta er beskrifning.»
»Blanche, du gör mig förlägen!»
ropar Laura och vänder sig bort med
mycket röda kinder, låtande miss
Gray-son från och med detta ögonblick föra
konversationen så godt som ensam.
»Mr Temple var sålunda
intresserad?» säger Blanche med en liten
dallring i rösten mot sin vilja.
»Svårt att säga», småler Dennison,
»men då hvarje blick af mörka ögon
var åt honom och hvarje åtbörd af
vackra händer var för honom bland
svajande palmer och kokosnötträd och
doften från hvita citronhäckar och
jasminer, skulle en man värkligen ha
lite hjärta —»
»Om han inte förälskade sig i
ägarinnan till sådana utomordentliga behag»,
ropar hans åhörarinna, afklippande en
framställning, som håller på att göra
henne halftokig, och resande sig nervöst,
vänder hon sig om och bort till
häckträdet, blickande ut öfver vattnet, som
pulserar mot fartygssidan icke hälften
så fort som hennes klappande hjärta.
I detta ögonblick ropar Grayson
genom det öppna skylightet nedifrån
kajutan: »Blanche, skicka ned mr Den-
nison till mig! Jag önskar visa honom
sådan cocktail stewarten på Hermes
kan laga.»
»Blanche! Store Gud, detta är
således Blanche», tänker tidningsmannen
plötsligt sprittande till och betraktande
skönheten, hvars lilla fot nu
knackar mot däcket, erinrar han sig att
Blanche är det namn Howard
hviskat i sina drömmar, då de haft
sina hängmattor bredvid hvarandra.
»Jag kommer, mr Grayson», ropar han,
och resande sig, går han bort till
trappan, dystert mumlande för sig själf:
»Vid Tophet, det här kommer Temple
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
