Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Tory - Åttonde kapitlet (Forts.) - Nionde kapitlet. »Lyckligen Ortiz!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hålla mig räkning föri» Men han
försöker klokt nog ingen förklaring.
»Vi skola ursäkta er», säger Laura
med något kyligt i sin ljufva röst till
den man, som ovetande sändt
förgiftade pilar i hennes älskade systers hjärta.
Grayson afbryter ånyo: »Jag ser
era ben halfvägs nere genom doppen.
Skynda på. Cocktailen blir varm.»
Därpå skrattar han med
sjömanshu-mor:» Har ni pratat er in i Temples hytt ?»
»Nej», ropar George och stiger
nedför kajuttrappan, tänkande ångerfullt:
»Men jag är mycket rädd för att jag
pratat stackars Temple ur den.»
Då gentlemannen försvunnit, vänder
sig den yngsta af flickorna till sin
syster och säger bittert: »Howard
Temple" befinner sig sålunda på Kuba
hos mörka ögon, som blicka med
kärlek i hans.»
»Det är i värsta fall endast en
gissning», hviskar Laura. »Mr Dennisons
eget yrke lär honom att skjuta med
långbågen.»
»Bah, det var endast rätt och slätt
ett konstaterande af fakta. Jag tror
måhända inte på mr Dennisons
sensationella tidningsartiklar, men jag sätter
tro till hans ord.»
»Mr Dennison säger att Howard för
en månad sedan hade för afsikt —»
infaller Laura.
»Att lämna plantaget», ropar Blanche.
»Vore han då i Santiago, skulle jag ha
sett honom. Vore han i New York,
skulle han ha sett och besvarat mitt
telegram. Ack, Laura, allt sedan dess
har jag kännt, att det var någonting i
olag.»
»Himlar 1 Du tror han är dig
otrogen 1» frågar miss Morales i
harm-full ton.
»Nej», svarar den andra okonstladt.
»När jag hör att Howard är otrogen
sina löften mot mig, skall jag för alltid
upphöra att tänka på honom. När
jag gaf Howard min ring, så
kände jag att den band honom såsom
denna binder mig», och hon håller
upp den diamantring, som Temple satt
på hennes finger i New York. Därpå
suckar hon: »Och dock vet jag, att han
är på Kuba. Ack, Laura, stundtals
gripes mitt hjärta af stor räddhåga.»
»För hvad?»
»Jag vet inte; jag kan inte säga
det, men han är här!* Och den unga
flickan vrider den ena af sina vackra
händer och trycker den andra mot de
lätta draperierna öfver sitt bultande
hjärta, då hon går öfver däcket, med
en obeskriflig fruktan afspeglad i sitt
vackra ansikte.
NIONDE KAPITLET.
»LYCKLIGE ORTIZI»
Härtill lägger ödets hand en mera
bestämd själsångest.
Rop af negerroddare och
plaskandet af åror förkunna, att en annan båt
är långsides med lustjakten.
»Blanche, för guds skull lägg band
på dig!» hviskar miss Morales;
»någon kominer ombord.» Och gående
bort till hackbrädet studsar Laura af
förvåning, ty senor Ignacio Ortiz, med
sitt caméansikte skinande af förväntan,
sin kostym af tropiskt hvitt tyg, gjord
romantisk af ett ljusrödt sidenskärp,
sina små fötter instuckna; i
patentläderskor och silkesstrumpor, med en
diamantring glittrande på en af
fingrarna af hans lilla, men muskulösa
hand, vid det han kastar en
silfver-dollar till båtföraren, stiger upp för
fallrepstrappan till Hermes1 däck.
»Aha, sefiorita Morales», ropar han.
»Mr Grayson hade for två timmar
sedan i Carmanera godheten att inbjuda
mig att göra öfverresan till New York
i ert sällskap, och nu är jag här».
Han ger hastigt negerroddame order
att skaffa hans saker ombord, och
varsnande nu det behagliga ansikte, som
vändes mot honom, skiner hans eget
ansikte upp af lidelse och han utropar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
