Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Johann Wolfgang von Goethe. Ett hundrafemtioårsminne. Af Sigrid Kruse - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dennes mors, hertiginnan Anna
Amalias, vän och gäst och bands snart
genom ämbeten fastare till Weimar.
Hertigen upphöjde honom till minister
och Geheimerath. Åt den lilla
furste-staden i hjärtat af det splittrade
Tyskland förlänade hans namn en
berömdhet och glans, hvars återsken kastar
sitt ljus äfven till vår tid. Har man
besökt Weimar, så kan man göra sig
ett begrepp om, huru denna väldiga
ande fyllde hela staden och det lilla
hertigdömet. Vid hvart steg påminnes
man om honom och den oförgätliga
tid, då han vistades där som den
störste bland den krets af Tysklands
främste tänkare och skalder, som samlats
här. Hertiginnan Amalia och hennes
son ha genom att fösta Goethe vid sig
och Weimar länkat sina namn till
oför-gängligheten.
Goethe hade ej varit länge i Weimar,
förrän han var oumbärlig. Spänningen
i förhållandet till Lili var bruten —
han var fri. Goedecke säger, att han
uppgick »som en stjärna» i Weimar.
»Alla hjärtan drogos till denne man,
som var snillrik, öppen och besjälad
af oändlig kärlek.» Han uppfyller
med ens hela staden, man har glömt
huru man kunde lefva, innan han var
där. Främst bland litterära personer
här stod Wieland. Goethe hade en
gång i ungdomligt öfvermod angripit
honom, men Wieland var utan
småsinne och utan afund. Han såg i
Goethe det största mänskliga snille och
ägnade honom en odelad, varm
beundran. Ingen har som han gifvit uttryck
åt den tjuskraft, som Goethe utöfvade.
>Auf tinmal stand in unse; er Mitte
Ein Zaubererl Aber denke nicht,
er kam mit unglttckschwangerem Gesicbt
Auf einem Drachen angeritten.
Ein schöner Hexenmeister es war
Mit einem schwarzen Augenpaar,
Zaubernden Augen mit Götterblicken,
Gleich m&chtig zu tödten und zu entzticken.
So trat er unter uns herrlich und hehr,
Ein ächter Geisterkönig, daher,
Und Niemand fragte: Wer ist denn der?
Wir fttklten btbn ersten Blick: ’s war Er!’
Wir ftlhlten’s mit allen unsern Sinnen
Durch al!e unsere Adera rinnen.
So hat sich nie in Gettes Welt
Ein Menchensohn uns dargestellt. —
Was maCht’ er nkht aus unsern Seelen?
Wer scbmelzt wie er die Lust in Schmerz?
Wer kann so lieblicb ängsten und quäleu,
In siissen Träumen zerscbmelzen das Herz?
Wer aus der Seelen innersten Tiefen,
Mit solcb’ enzlickendem Ungesttim,
Geftlhle weeken, die ohne ihn
Uns selbst verborgen im Dunkeln schliefen?
Så skildrade Wieland den unge
Goethe 1776.
Närmast slöt sig Goethe till den
unge lefnadsglade hertigen. Det lefdes
ett lustigt* ja, vildt lif i Weimar de
första åren af Goethes vistande här.
Man gjorde färder till häst och fots i
omgifningama, dansade med bondflicr
koma, anställde jakter och begick
allehanda extravaganser, som ej alltid voro
sä oskyldiga. Det var en verklig
hvirf-vel — en genialisk yra. I hela
Tyskland omtalades med förfäran »die
Wirthschaft in Weimar* och huru
Goethe förfört den unge hertigen till de
vildaste utsväfningar. Berättelserna voro
dock mycket öfverdrifna. Hertigen
hade godt af att från ett cermonielt
hoflif af den naturälskande Goethe
dragas ut i skog och mark. Han blef
också starkare och mera härdad och
de båda bibehöllo alltid en stor
kärlek till resor och vandringar. Många
af Goethes skönaste lyriska stycken ha
blifvit till under dessa vandringar, bland
andra den allbekanta undersköna:
Uber alle Gipfeln
itt Rnh o. s. v.
Sällskapligheten var stor vid hofvet
och den unge skalden var mycket
uppburen ej minst af damerna — »die
Mieseln», som han brukade kalla dem.
På hertiginnan Anna Amalias
Lieb-haberteater uppfördes Goethes sångspel
och lustspel, ofta för att illustrera
familjehögtiderna i den furstliga familjen.
Till amatörsällskapet hörde såväl
hertiginnan som hertigen och hans broder
samt Goethe själf. Den förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
