Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Johann Wolfgang von Goethe. Ett hundrafemtioårsminne. Af Sigrid Kruse - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållandet späadt. Herders ojämna
och oroliga lynne gjorde det alltid svårt
att umgås med honom, och då han
och hans hustru voro mycket intima
med fru v. Stein, blef brytningen med
henne en orsak till brytning med dem.
Det dröjde ej heller länge, förrän
Goethe från sig aflägsnade hela det
»Goda sällskapet» i Weimar genom sitt
»fria äktenskap» med Christiane
Vul-pius. Han råkade henne strax efter
sin hemkomst, då hon i parken i
Weimar till honom öfverräckte en
böneskrift från sin broder, författaren till
den bekanta röfvareromanen Rinaldo
Rinaldini, Christian August Vulpius.
Goethe blef strax intagen af hennes
skönhet. Det finnes ett porträtt i
Goethehaus i Weimar, som ger en
lef-vande föreställning om, huru Christiane
såg ut vid denna tid. Det är bilden
af en helt ung kvinna, skön och yppig
med ett uttryck af barnslig enkelhet
och naturlighet. Hon blef den som
ändtligen skänkte Goethe den hushga
lycka, som han alltid värderat så högt.
I »Römische Elegien» har han
gif-vit varma uttryck åt sin kärlekslycka.
Damerna i Weimar med fru v. Stein
i spetsen rynkade på näsan åt »Goethes
maitresse» och höllo sig på afstånd från
henne, men Goethes varmhjärtade
moder, den förnäma patricierfrun i
Frankfurt, tog emot henne som en dotter
och kallade henne så, och hans
fördomsfrie vän hertig Karl August stod
fadder åt hans första barn.
Den tyska litteraturen var ännu i
sin »Sturm und Drang». Goethe hade
vuxit från dess dunkla formlöshet och
omogenhet och kände sig helt modlös,
då han vid sin återkomst från Italien
fann Schillers »Die Räuber» vara den
mest populära bok i Tyskland. Han
säger, att det förskräckte honom, och
han fann det omöjligt att täfla med
dylika produkter och han hade
upp-gifvit diktkonsten — om det varit
honom möjligt. Det var det då
lyckligtvis icke, dock förlamades han pro-
duktivitet någon tM. H*n flydde ftån
det litterära virrvarret till
naturvetenskapliga studier och sysslade ifirigt
med dem under denna tid. Han
bibehöll alltid ett lefvande intresse för
dessa saker och har inom detta
område gjort flera viktiga upptäckter. Den
bild af fruktansvärd frihetsdespotism
och blodsdåd, som utvecklingen af den
franska revolutionen i början af
1790-talet visade, kom honom att vämjas,
och med afsky vände han sig från
världshändelserna till naturens lugn eller
till sin egen värld. Han följde
hertigen i kriget i Schlesien och
kampanjen i Frankrike. Hvad han härunder
såg och upplefde var ej heller ägnadt
att låta honom se revolutionen i en
ljusare dager.
Den man, som skulle rycka honom
ur detta tillstånd af missnöje och
bitterhet, var redan sedan 1788 föst vid
det lilla Weimarska hertigdömet. Detta
år hade nämligen Friedrich von
Schiller blifvit professor vid universitet i
Jena.
Till en början var emellertid
förhållandet mellan de båda långt ifrån
vänskapligt, snarare spändt. Det är förut
nämdt, huru Goethe bedömde Schillers
ungdomsdiktning. Goethe i Weimar
och Schiller i Jena lefde hvar sitt lif.
Men år 1799 ändrades detta. Ett
tillfälligt samtal bröt isen. »Schillers
dragningskraft var stor, han höll alla
fast, som närmade sig honom», säger
Goethe —■ och så knöts detta
vänskapsförbund mellan Tysklands största
andar. Utan att störas af småaktig
afund, skvaller och missförstånd varade
det, tills döden bröt det.
»Isynnerhet för mig blef det en ny
vår», betygar Goethe. Han behöfde
en vän, en vän sådan som Schiller.
En liflig brefväxling började mellan
de båda diktame, en brefväxling, som
blifvit förvarad till eftervärlden och
bäst vittnar om det förtroende och den
tillgifvenhet, som härskade mellan dem.
Schiller började utgifva tidskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
