Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Kungliga myntet. Af Emil Linders. Med fotografier tagna af förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ ’■m* m • 1 1 . i*’ M _
"i V * i
1 $ ■ ,1 ^ < * m; 8
ej 117 >
1 \ f R i uf JW p «:* T| 9
\ fW i J5r
k,« ^ rf i 3*
SMÄLT RUMMET.
ment; de mörka korridorerna tyckas
mera tillhöra ett slott eller ett fängelse.
För att nu komma längre, måste
vi skaffa oss tillåtelse till vårt besök
hos myntdirektören, styresmannen på
stället — myntmästaren skulle hans
titel ha varit, om han lefvat för
hundra år sedan. Vi gå in till
höger och komma in på expeditionen,
där vi snart märka, hvar vi befinna
oss. Öfverallt ståtliga kassaskåp,
svarta järnkistor och komplicerade
vågar med blanka messingsvikter,
somliga liknande små kragknappar
och andra jättar på 25 kilo.
Herr myntdirektören ger oss gärna
tillåtelse till besöket; än mer, han
är nog vänlig att själf blifva vår
ciceron ett stycke på vägen. Sedan
han hos sin närmaste man,
mynt-kamreraren, försett sig med
behöriga nycklar, få vi göra honom
sällskap in i hvalfvet, där de omyntade
metallerna och de färdiga mynten
ligga väntande på att fa komma ut
i rörelsen.
Erinrande oss sagornas
skattkammare ha vi kanske väntat att fa se
mera än hvad vi
här se. Vi
skönja inga fat, fyllda
till randen med
blänkande
guldmynt, eller några
öppna säckar
bräddade med
silfverslantar. I
förseglade påsar
på golfvet hvilar
det redan
präglade myntet och
uppe på
väggarnas hyllor ligga
tingestar, som
direktören kallar
guldplantsar.
Vi granska en
sådan där plants
litet närmare.
Den hvarken
blänker eller lyser och blott tyngden
förråder för oss, att vi hålla i våra
händer ett stycke af den mest
efter-sträfvade af alla metaller.
Hvad en sådan guldplants kan
vara värd? Ja, en 30,000 kronor,
och då behöfver den ej vara sä värst
stor, blott väga en 10 kg.
Medan vi äro i farten med att
fråga, passa vi på att fa reda på,
hvarifrån myntverket får de metaller
det använder.
Direktören berättar så för oss, att
medan silfret direkt inköpes för
myntverkets räkning, hufvudsakligen
från Hamburg och Berlin, guldet i
våra mynt mest är sådant, som
inlämnats för myntning från
Riksbanken, dit det kommit från utlandets
stora bankfirmor, Rotschildarne,
m. fl.
Vidare fa vi veta, att en enkrona
utan statens stämpel blott skulle
vara värd något mer än 40 öre; så
lågt har det en gång så
hcderssam-ma silfret sjunkit 1 När således
tillverkningskostnaden för en enkrona
belöper sig till ungefär 7* öre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
