Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Kungliga myntet. Af Emil Linders. Med fotografier tagna af förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
silfret i den är värdt t. ex. 42 öre,
förstår man, att staten kan komma
ut med att afstå en sådan slant för
en krona!
Emellertid ha vi lämnat hvalfvet
med dess skatter och fortfarande i
sällskap med direktören göra vi en
visit i ett rum, som vi skulle vilja
kalla laboratoriet. , Här se vi små
näpna deglar och putsade
miniatyrugnar. Här är det, som metallernas
halt undersökes, innan myntpannorna
fa utföra sitt arbete.
Så komma vi in i ett annat rum
med glasskåp utefter väggarne. I
dessa skåp ligga stämplarne till alla
de medaljer, som under de senaste
40 åren präglats qfver våra store
män och stora minnen. Ty äfven
alla våra medaljer komma till
härinne innanför gallergrindarne vid
Handtverkaregatan. Den slant, för
hvilken man köper sin middag, och
den, som erinrar om någon stormans
dåd, båda födas de här!
Vissa om att man helt säkert
aldrig kommer att slå någon medalj
öfver oss, lämna vi dock snart nog
medaljsamlingen
och uppsöka
smält-rummet för att
ända från början se
huru ett mynt
tillverkas.
Hit in i denna
smedjeliknande sal
med jätteugnar
med skjutluckor,
jättekittlar och
stora underliga
formar är det
Riksbankens guld och
utlandets silfver
först föres. Här
blandas de ädla
metallerna i
de-geln — guldet i
grafitdeglar och
silfret i järndeglar
— med de metal-
ler, som skola och upp-
hettas sedan i ugnarne.
Har du någonsin förr sett en
sådan kock som den där ståtlige
grå-hårige gubben, som står därborta
vid ugnen och rör med en lång
järnstång i en stor gryta? Han har
tums-tjocka handskar på händerna och
det kan också behöfvas; det är en
het brygd han skummar.
När den gamle fått sitt kok
färdigt, måste det först afprofvas af
finsmakare d. v. s. undersökas;
sedan hälles den flytande och
glödande massan ned i svarta formar —
kokiller — där den stelnar.
Nu har guldet eller silfret fått form
af tenar, men det är en lång
proQg-dur dessa tenar ha att genomgå inne
i valsverket, innan det på allvar kan
bli tal om att göra pänningar af
dem. Inne i en stor ljus sal få de
stackars tenarne vandra fram och
åter mellan de stora ugnarne, där
de glödgas för att bli mjuka, och
de tunga valsmaskinerna. Till slut
få de dock den bestämda tjockleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
