Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Själslifvet och dess mysterier. II. Vexelvärkan mellan själ och kropp. Af Anton Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den egentliga utgångspunkten för
studiet öfver nervsystemets inflytande
på afsöndringarna har varit Cl.
Bernards nyssnämnda experiment med
chorda tympani. Om denna nerv
retas, sedan dess periferiska ända
af-skurits, följer ej blott utvidgning af
kärlen, utan ock förökning af
afsönd-ringen i underkäks- och
undertung-spottkörtlarna. Men det är ej emedan
blodets strömning påskyndats, som
utsöndring ökas; de båda företeelserna
äro oberoende af hvarandra, och
Ludvig har ock visat, att chorda tympani
värkar på spottafsöndringen äfven om
tillflöde af blod förhindras, eller vid
underbindning af halspulsådroma, ja
t. o. m. efter döden.
Det är ock kändt, att vissa gifter,
såsom kurara och atropin, fullständigt
undertrycka spott afsondringen, under
det de på intet vis hindra den
kärlut-vidgande värksamheten hos chorda
tympani. Man känner numera i det
närmaste hvarje körtels afsöndrande
nerv, och det är ådagalagdt, att
nervsystemet har ett afgörande inflytande
på alla körtelafsöndringar i kroppen.
Vidare känner man, att själsrörelser
och reflexer öfva inflytande ej blott på
spottkörtlama, utan ock på alla andra:
tårkörtlarna — hvad ju alla
människor veta — mjölkkörtlarna, magens,
tarmarnas, lefverns, njurames o. s. v.
Körtelafs&ndring är egentligen
detsamma som det särskilda uttrycket för
näringen i en särskild väfnad,
körtel-vfifnaden, som är olika i de skilda
af-söndringsorganen; utsöndringen är blott
resultatet af denna inre näringsprocess.
Genom nerverna påskyndas eller
förlångsammas körtelns näring och
på-värkas sålunda dess funktion, alldeles
som en muskels näring och funktion
påvärkas af dess nerver.
Redan af dessa fysiologiska
företeelser kunna vi göra oss en
föreställning om nervsystemets inflytande på
kroppens näring i dess helhet, eller
sluta oss till en enahanda in värkan på
öfriga väfnadssystem.
Denna nervsystemets värksamhet är
dock väsentligen skild från de
vasomo-toriska och de kärlutvidgande
nervernas, ehuru en viss förbindelse finnes.
Somliga forskare ha antagit och t.
o. m. sökt experimentelt bevisa, att
särskilda s. k. »tro fiska» eller
nä-ringsnerver finnas, men andra ha
upp-trädt emot detta antagande. Ehuru
det ej är sannolikt, att sådana nerver
finnas, måste man erkänna, en högst
betydelsefull trofisk värksamhet hos
nervsystemet och det torde vara sannolikt,
att alla nerver äro tropiska samt att
det är genom att värka på de skilda
väfnadernas näring, som det centrala
nervsystemet öfvar inflytande på deras
funktion.
Afskäras nerverna till ett organ,
förändras dettas nutrition, ehuru det ej
dör; dess väfnader lefva visserligen,
men näras ej som sig bör och bli
förändrade.
Att nerv-centra ha en trofisk
betydelse för de periferiska nerverna,
synes däraf, att om en sådan afskäres
— han må vara en rörelse- eller en
känsel-nerv — så urartar och
atrofie-rar den från centrum skilda delen.
Att ögats näring står under
inflytande af trigeminus-nerven framgår af
den inflammation med sårbildning, som
hastigt inträder efter genomskärning af
denna nerv. Muskler afnäras, då
deras nerver afskurits eller då
förbindelsen med hjärnan eller ryggmärgen
upphäfts genom någon
sjukdomsprocess.
Huden och underhudsväfnaden
visa sig ock stå under trofiskt inflytande
af nervsystemet, och samma är
förhållandet med benen. Afskäres den stora
höftnerven på ett djur, så framträda å
bakbenet rodnad, hetta, svullnad samt
sårnader, om ej extremiteten särskildt
skyddas och benväfnaden undergår ock
patologiska förändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
