Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Toro - Tionde kapitlet. Den okända fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbrakt i Västindien. Jag hoppas min
gästfrihet har varit er till behag?»
»O, mycket», svarar miss Blanche
tacksamt. »Ni har behandlat min syster
och mig som prinsessor. Vaktombytet
och paraden var vackert, militäriskt,
romantiskt. Era bronserade infanterister
sågo ut, som om de hade kämpat
under Pizarro, men ni själf såg mest
martialisk ut af hela ert kommando.»
»Dios mioy sefiorita Blanche, ni
smickrar mig», säger den gamle
soldaten, bugande sig för den unga skönheten.
I sanning, öfverste don Pablo
Gui-terez de Villalonga ser värkligen ut
som en gammal Conquistadore. Hans
gång är fast och kraftig, hans smärta
figur, uppsträckt med militärisk
raskhet, är underbart rörlig för en man af
hans ålder och hans tjänstgöring. Hans
uniform är fläckfri i sin härlighet; hans
lackerade stöflar skina med en glans
jämförlig med solens, som just nu
sjunker ned bakom bärgen.
»Vi skola ha mer musik, ty
musikkåren har blifvit hitbeordrad tidigt i
afton för er och er systers skull,
därpå blir det litet förfriskningar i mitt
kvarter, hvarefter jag skall eskortera er
till er jakt, medan musikkåren spelar
den vackra musiken till la retreta»,
säger han, släppande något efter på
sin militära stramhet och lutande sig
fram litet öfver den unga flickans
behagliga figur och ansikte, som äro till
och med mer förtjusande än förut, ty
en beslöjad patos lägger en
egendomlig ömhet i hennes älskliga ögon.
»Åh, värkligen. Det är mycket
vänligt af er. Er spanska musik är
så förtjusande», anmärker Blanche,
»och omgifningarna harmoniera
därmed». Med en smidig rörelse med
parasollen pekar hon på den lilla
fästningen bakom henne.
Och hon har rätt I
Det finnes ingen mera romantisk
befästning på hela Cuba än det förfallna
fortet på Cayo.Toro. Ursprungligen
bygdt för att skydda sig från pirater
och sjöröfvare, skulle dess af
jordbäf-ningar raserade murar göra blott ett
kort motstånd mot modernt artilleri. Allt
är gammalt, medeltida, barbariskt, med
undantag af två batterier, som ha
uppförts af modernare konstruktion i korta
flyglar långs klippinfattningen, som
sköljes af det lugna vattnet, hvilket
här, i denna trånga passage, förenar
den inre och yttre Guantanamobukten.
Vettande mot sundet och afskuret
genom detta från staden står fortet på
en liten klippa vid pass en engelsk
mil från Caimanera, hvars ljus nu snart
skola gnistra öfver sundet. Det ligger
på ett slags udde af en viss höjd,
iso-leradt och aflägset från stadens trafik;
på andra sidan därom reser sig en
eller ett par kullar, icke höga, betäckta
med palmer och snår af tropikernas
tätbladiga buskväxter och
nedstigande brant till en liten caleta eller djup
inskärning i den klippiga kusten
ungefar en half engelsk mil öster om fortet,
en af de många fingrar klart vatten, som
utgå från den yttre buktens utsträckta
silfverhand, skärande in i de tropiska
kullarna och framkallande skönheter utan
ända i landskapet kring Guantanamo.
De båda batterierna, försedda med
kanoner af ny konstruktion, se mera
ut som moderna befästningar. I en
skottglugg i det ena af dem sitter
miss Blanche, i en annan icke långt
därifrån hänger senorita Morales, hvars
strålande ögon och subtila behag
uppvaktas af två eller tre vackra unga
officerare. Ty likt militärer i alla andra
länder hafva dessa gossar, som sändts ut för
att låta sitt lif för Spanien i krig eller
farsot, upptäckt, att miss Morales har stora
egendomar på ön, och de ägna sin
beundran åt skönheten sammanlänkad
med rikedomen.
Bakom dessa batterier och
beskug-gadt af några palmer och kokosträd
utbreder sig ett litet paradfalt, på
hvilket musikkåren fortfarande håller på
med cl Relampago, denna lifliga
spanska opera, hvars scener äro förlagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
