Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Toro - Elfte kapitlet. »I morgon bittida skjuta de mig»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svan I» . Han stryker sig om
mustascherna på en Ruiz Bias’ sätt och
genomgår i1 minnet några små amouretter,
han har haft i Caimanera, utan att han
erinrar - sig damen, ty han mumlar:
»Jag kan inte påminna mig henne.»
Medan detta yttras, har den unga
flickan, hvars stora skönhet framhållej
än ‘ytterligare af en enkel, svart dräkt,
hoppat ur båten och lätt sprungit upp
på ländningstrappan, och sedan hon
yttrat ett: par ord till skildtvakten, som
häjdät henne vid vattengrinden,
ledsagas hbn af vakthafvande sergeanten
mot1 de gamla adobebyggnaderna.
»Santos, de föra henne till mitt
logement i*» ropar den gamle soldaten,
synbart öfverraskad.
»Åh, jag börjar bli svartsjuk!»
skrattat den amerikanska flickan. »Det var
en - mycket vacker flicka.»
1 »Svartsjuk 1 Det skulle vara mitt
lifeliförtjusning, seöorita Blanche.»
Och tittande på den älskvärda flickan
framför honörn, för den gamle öfversten
galanta ord på läpparna, och han
förbannar* mellan tänderna med många vilda
spanska svordomar den påträngande
Sergeanten, som nu framträder till
honom och gör honnör, rapporterande:
»En flicka inne hos er, sefior öfverste, ber
att1 ni1 villeJhedra henne hied några ord.»
»Hvad kommer hon i för ärende?»
’ »-Öe*j’här hon icke uppgifvit direkt,
seftofe’j hdn sade bara, att hon kommit
i’ött?!ärende, som gäller lif eller död,
oöfc äom^rör spanska vapnens ära.»
»Spanska’ vapnens ära befaller alltid
öfver1 >mig», ‘ svarar Villalonga kort.
Vändände sig till miss Grayson tillägger
han därpå: »Någon bön från landets
invånare om skydd mot instirgenterna,
kanske; ’ Men det skall inte taga lång
tid: » Ni: ursäktar mig nog, om jag
skickar den klarögdaste löjtnantspojken
tUl"er i stället.»
»Ja1 bevars, skicka en löjtnant
hvilken som helst», ropar miss Grayson
vårdslöst. »Nej, jag menar, kom
själ/*, tillägger hon, märkande, att hon
genom sina vårdslösa ord sårat en man,
som varit mycket artig mot henne.
Hon ger honom sålunda en vacker
blick, och den gamle officeren
saluterar och går, följd af sergeanten, uppför
den smala, slingrande stigen, som leder
till hans logement.
Blanche blickar hånfullt öfver de
lätt krusade vågorna, och då hon långt
bort i bukten ser det hvita suntältet
på Hermes, undslipper en djup suck
hennes rosiga läppar, ty hon tänker:
»I morgon skall jag vara på väg till
mitt nordiska hem;» och en lätt
rysning genombäfvar hennes behagliga
gestalt, då den tanken kommer för
henne: »Huru — utan honom.*
Men öfvervinnande detta, mumlar
hon: »Bahl Han är icke värd en tanke
— och dock föreföll han ädel och
sann mot mig — men fakta säga annat
om mr Howard Temple. Ett slag mot
din fåfänga, Blanche, hva’I Tra-la-lal
Jag är stark nog att resa mig däröfver.
O, himmel! hvad är detta?»
Ty en upprymd, liflig, mörk röst
säger nästan i örat på henne: »Åh, för
sjutton 1 Santos y demonios, de’ va’ ett
par riktigt bussiga stöfletter ni har.»
Och en negergosse visar sig, klädd mera
fullständigt än många af hans ras på
Cuba, ty han bär en randig
bomulls-skjorta och pantalonger af mexikansk
snitt, öppna öfver hans kloliknande
bara fötter, som glänsa i solskenet, och
på hufvudet en ofantlig, men
tillbuck-lad sombrero med prålande,
nedsmutsade silfverband, granskade henne allt
ifrån hennes med strutsplymer försedda
hatt ned till hennes extravaganta lif
och upphakade kjolar — från topp till
tå, sä att säga, hufvudsakligen det
sistnämnda för tillfället. Ty han har
fäst ögonen af uppväckt beundran på
ett par ytterst högklackade franska
bottiner af hvit satin, tätt snörda öfver
förtjusande anklar och ofvantill
slutande, enligt dagens mod, med mycket
dyrbara silkessnören och tofsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
