Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Tredje boken. Fortet på Cayo Toro - Elfte kapitlet. »I morgon bittida skjuta de mig»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla gången lämnar hon paradfältet,
följd af den lille negergossen, som
leker med sina silfverslantar, trots de
farliga, lystna blickarna på hans skatt
från en närstående vaktpost.
Kastande en blick efter henne för
att öfvertyga sig om, att hon inte
ämnar återvända, går Gonzales tillbaka
upp på verandan och träder fram till
sin förman, som fortfarande sköter det
mesta af konversationen med miss
Grayson, ty hans gäst svarar honom
endast med enstafviga ord, ehuru
hennes läppar darra.
Saluterande kommendanten, anmärker
Gonzales: »Förlåt seöor öfverste, om
jag påminner om nödvändigheten att
underteckna —». Han tvekar.
»Underteckna hvad?» ropar
Villa-longa skarpt, ty den amerikanska
skönhetens tankspridda och frånvarande
sätt har gjort öfversten lite fnurrig.
»Underteckna ordern om
afrättnin-gen af nr 93 i morgon bittida.»
Vid dessa ord genombäfvas Blanche
af en förskräckt rysning och hon
stammar: »O himmelI Ni ämnar väl
inte aflifva denne fånge?»
Men Pablo svarar inte direkt på
denna fråga. Han vänder sig barskt
mot löjtnanten och säger: »Se nu, hur
ni skrämt upp senorita Gfayson.»
Bugande sig artigt för Blanche,
tilllägger han: »Gonzales kanske misstar
sig, men anse mig i alla händelser inte
alltför grym, för att jag gör hvad jag
måste — min plikt som soldat. Jag
skall vara tillbaka hos er rätt snart.»
Åtföljd af sin löjtnant, till hvilken
han uppenbarligen talar mycket strängt,
ty Blanche hör honom säga: »Ser ni
inte, hur ni skrämt upp henne»,
försvinner han i sina rum, lämnande
flickan hvit om läpparna och med
flämtande barm, stammande för sig själf:
»Nummer 93! Jag måste komma ihåg
detl Nummer 931»
Plötsligt flyger en snabb tanke
genom hennes hjärna, fylld af hennes
egen olycka. »Jag måste ta reda på
om nummer 93 är Luis Vidal — för
att kunna handla för min syster. Jag
skall vara kallblodigare än Laura. Hon
skulle bli från förståndet af ångest.
Jag måste se och öfvertyga mig! Hur
skall detta ske?»
Därpå börjar hon fundera skarpt:
»Hvilken förevändning är den säkraste,
hvilka mutor de mest lockande för
den spanske officeren i genomsnitt?»
Svaret kommer skarpt, starkt och
öfver-tygande: »Guld!»
Hon har sett, huru kärleken till
Mammon verkat på spanska tulltjänsteman
i hvarje hamn, de besökt under sin
kryssning. Hon kommer ihåg, huru
de hviskat henne i örat: »För en onia,
lagd på mitt öga, är jag delvis blind.
För två onzas, en på hvardera ögat,
ser jag ingenting.» JDärför ropar hon
till sig själf: »Guldl» ocb stickande
handen i fickan finner hon en börs med
dess ekvivalent — Förenta staternas
greenbacks.
Hon träder brådskande men lätt till
ändan af verandan, tittar genom den
lilla gång, hon ser leda genom
det vackra buskaget af tropiska växter
till palissaden. Längs denna trippar
hon fort. Vid porten till fängelse-
gården, hvars stank vid hvarje annat
tillfälle skulle förmått, henne att rygga,
ser hon vakthafvande sergeanten, med
den oundvikliga cigarretten mellan sina
svarta tänder, och, en sömnig vaktpost
framför deft lilla ingångsporten i
vårdslös ställning.
tAqui!» ropar hon, tillgodogörande sig
sin spanska och vinkar underofficeren
till sig, glidande bakom några
pisang-träd, som dölja henne -för vaktposten.
För ett ögonblick ser sergeanten
förvånad ut. Kännande därpå igen
henne såsom den dam, hans chef visat så
mycken uppmärksamhet denna dag,
kommer han fram till henne,
saluterar aktningsfullt, och blir förtjust, då
flickan drager upp en- Väl späckad
börs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
