- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
509

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, augusti 1899 - Nihilisten. Ett sammanträffande. Af Valdemar Swahn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NIHILISTEN.*

ETT SAMMANTRÄFFANDE.

Af VALDEMAR SWAHN. •

Tag satt en sen sommarkväll pä
skeppsbrovallen i den gamla
staden K. och betraktade det rörligal i fvet
nere vid hamnen. Jag vill icke säga,
att jag gjorde det af intresse, utan
snarare för att fa hvila mina tankar,
låta dem söfvas af ljudförbistringen,
ångvinschames kedjeskrammel,
vag-names rasslande, det växlande
loko-tivets pustande och gälla hvisslingar,
surret af röster; kort sagdt alla dessa
ljud, som huru obehagliga och
enerverande de äro hvar för sig, smälta
tillsammans till den ljufligaste
vaggvisa för det trötta sinnet. Med
ögonen följde jag mekaniskt
vattenångans hvita ringlar, såg dem
upplösas i fantastiska figurer och dragas
in i skymningen, som steg upp
bakom det förtonande Ölandslandet
och bredde ut sina gråa vingar
öf-ver sjö och land och stad.

Själsfrån varan de som jag var, hade
jag icke märkt, att en person satt
sig på soffan bredvid mig. Plötsligt
kände jag ett par ögon riktade på
mig, vände mig halft åt sidan och
uppfångade som hastigast skymten
af en slokhatt, ett par dystra ögon,
ett skägg, som föll ned på bröstet
och ett par blå, vida sjömansbyxor.
Som jag trodde det var en tiggare

• Som dessa konturer af ett människolif,
offradt i frihetens tjänst, icke äro foster af
förf:s fantasi utan stödda p& hufvudpersonens
muntliga uppgifter, och förf. har grundad
anledning att förmoda, det hans sagesman icke
var en bedragare, torde de ha att påräkna
intresse, äfven om förf. icke lyckats ingjuta
tillräckligt lif i den finska landsflyktingens
berättelse eller noggrant återgifva hans sätt att
berätta. Uppgifterna få naturligtvis stå för hans
räkning. Förf,

eller en stackare, som tagit sig litet
för mycket till bästa och nu efter
fyllbultars vana brann af otålighet
att fa ett samtal i gång, vände jag
åter bort hufvudet. Jag kände dock
mannens blick hvila på mig och
funderade just på att uppsöka en
annan soffa, då en djup men
skrof-lig stämma, brytande på finska, med
högtidligt eftertryck yttrade:

»Jag var en af de första
nihilisterna. »

Ofrivilligt ryckte jag till vid de
besynnerliga orden, men som jag nu
trodde mig ha att göra med en
galning, förföljd af en fix idé, slungade
jag ut ett likgiltigt: »jaså» i rymden.

»Det är sant!» ljöd åter den djupa
stämman. Nu svarade jag endast
med en makning utan att taga mina
ögon från de grå magasinen
framför mig.

»Herrn tror mig icke — eller
kanske herrn tror att — att jag icke
är klok — nåja, sak samma.
Förlåt, att jag besvärat, men då jag
såg mössan där» (han nickade
hänvisande åt min studentmössa) »så
tänkte jag–––––-»

När han tvärt tystnade, kunde jag
icke bekämpa min nyfikenhet utan
kastade .en förstulen blick åt sidan.
Han satt framåtlutad och och
stirrade i sanden rakt framför sig.
Plötsligt började han skaka som af frossa,
hufvudet begrofs krampaktigt i ett
par seniga händer, och något
liknande en snyftning drog ihop den
skälfvande gestalten. Af naturlig
instinkt väcktes genast mitt intresse
för den besynnerliga uppenbarelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free