Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Dreyfus. Af P. G. Sundius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
OREy FUS.
Harm och förakt ha satt min själ i brand!
Jag kan ej gråta känslans milda tårar —
jag krossa vill de nidingar och dårar,
som uti skam försänkt sitt fosterland,
som jesuitiskt, under sabelskrammel,
martyren dömt med vrängda lagars svammel.
Det finns ej ord att tolka skam och brott,
som dessa domar öfver sig ha dragit,
de dödssår, dina bödlar dig ha slagit —
allt detta för att rädda skenet blott.
När slika illdåd lämnas rum att rasa,
då tand’s i mänskohjärtat harm och fasa.
Då djäflarne dig sände till sin ö,
hvar mänskovän dig gaf sitt hela hjärta;
vi togo, fyllda utaf bitter smärta,
vårt afsked från en vän, som gick att dö.
Fem långa år! Se, då kom åter ljuset —
med revision — och sken på sorgehuset.
Men så han föll, din andra grymma dom,
och jesuiten log åt generalen.
En upprörd värld bevittnade skandalen:
man skändat raänskorättens hälgedom,
Dreyfus, din oskuld nu står klar för alla,
för den millioner vilja stå och falla!
Med stolthet, fastän tärd af sorg och kval,
du lefver för din ära, barn och maka;
och när se’n jorden tar sitt lån tillbaka,
din oskuld går med dig till himlens sal;
och fosterlandet, vaknadt ur sin dvala,
skall om din trohet och din oskuld tala.
La France, stig hög och härlig — såsom förr —
med klara facklan höjd att visa vägen
till äran — som ej blott får bli en sägen
och stanna utanföre domsalns dörr;
och låt än världen se, att la gloire
blir ännu större än den varit har.
Din ljusa dräkt får ej af smuts befläckas,
ej skrymteriet döljas i dess veck.
Nej, jesuitens lömska, mörka streck,
och stundom generalens, måste stäckas!
Att blod din skrud har fläckat, kan ej hjälpas,
men sanningen skall stödjas — icke stjälpas.
Räck handen åt Dreyfus, som oskyldt lider,
förföljd och hånad af ett röfvarband,
som älskar, ack så ömt, sitt fosterland,
fastän hans dag i fängslet dystert skrider,
som döende vill i din äras krans
i flammor fästa tanken: Vive La Frame!
P.
G. St/ndius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>