Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Edgar Allan Poe. Bearbetning af B. H. Bnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, som jag bittert begråter, men
hvar-till jag drifvits af outhärdlig sorg, och
som stundeligen begås af andra utan
att ådraga dem minsta anmärkning,
kan jag icke erinra mig någon
handling i hela mitt lif, för hvilken jag be-
höfver rodna».––––––»Under nära
tre år har jag, sjuk och fattig, lefvat
afsides från världen, och jag erfar nu
med smärta att jag därigenom gifvit
mina fiender tillfälle att förtala mig i
det privata lifvet, utan min vetskap
och sålunda utan att behöfva frukta
något. Och du frågar hvarför
människor fälla vrång dom öfver mig.
hvarför jag har fiender? Om din kännedom
af min karaktär och min lefnadsbana
icke skänker dig svaret på frågan, så
tillkommer allra minst mig att antyda
det. Vare det nog sagdt. att jag haft
den djärfheten att våga förbli fattig
för att bibehålla min själfständighet,
att icke förty, hvad min litterära bana
angår, jag till viss grad och i vissa
afseenden »haft framgång», att jag
varit en kritiker, hänsynslöst ärlig och
i många fall tvifvelsutan rätt bitter,
att jag oföränderligen vid alla mina
angrepp anfallit dem som stått högst
i makt och inflytande, och att, vare
sig inom litteraturen eller
sällskapslif-vet, jag sällan afhållit mig från att
direkt eller indirekt uttrycka den känsla
af rent förakt jag hyst för den
anspråksfullhet, hvarmed okunnigheten,
dumheten och humbugen uppträdt.
Och du som vet allt detta, du frågar
mig hvarför jag har fiender. —
Förlåt om det ligger någon bitterhet i
tonen». — Den tragiska anstrykning
som hvilar öfver Poes hela lif allt ifrån
hans födelse kan sägas kulminera i
de omständigheter, under hvilka hans
död inträffade. På en resa från Rich-
mond till New York, afled han på ett
sjukhus i Baltimore, söndagen den 71de
oktober 1849, som det antogs af
hjärn-inflammation. Man hade funnit honom
sanslös på gatan i närheten af
järnvägsstationen i sistnämnde stad på
morgonen af den 51te och fört honom
till sjukhuset, hvarest han återvann
medvetandet så mycket att han kunde
meddela hvad som tilldragit sig under
resan ända tills han uppnådde
Baltimore, där sanslöshet inträdt. Han
hade redan vid resans anträdande
klagat öfver illamående, frysning och
matthet. Med* anledning af en
jäm-vägskonduktörs uppgift att han sett ett
par individer med misstänkt utseende
hålla sig i närheten af Poe, har man
velat framkasta gissningen att skalden
skulle ha blifvit af dem utsedd till
offer för ett rån, döfvad och i detta
tillstånd lämnad liggandei på gatan.
Han begrofs dagen efter döden på
Westminster-kyrkogården i Baltimore
i närheten af sin farfars graf. Resan
till Richmond hade varit en giljarförd
till föremålet för Poes ungdomskärlek,
mrs Shelton, numera enka, och den
återresa, under hvilken döden träffade
honom, hade till mål Fordham cottage,
där anordningar skulle göras för det
blifvande giftermålet.
De stormar af smädelser och lögner
som släpptes lösa efter hans död för
att vanställa hans eftermäle ha
längesedan tvingats till tystnad, och
sanningens sol skiner i dag lika klart öfver
minnet af skalden Edgar Allan Poes
ridderliga personlighet som öfver hans
skaldeskap. De, som ännu tveka
att tillerkänna honom hedersrummet
såsom den störste, erkänna honom som
den utan jämförelse mest geniale af
Amerikas skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
