Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Vinskördefest i Italien. Af Astrid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vingård sköflas under rastlös
ifver.
Solen står nu redan högt på
himlen, marken ångar af värme, på
samma gång som luften äger denna
genomskinliga klarhet hvilken är
Septemberdagen egen, och höstlöfvens
skiftande färgspel hviskar om att
förgängelsen är nära.
— Rosinaaah, Giuliaaah,
Emi-lioooooh, »colazioneeeeeh»! — ljuder
det med fjällåtens långdragna toner,
hvars eko återskallas af deomgifvande
bärgen. Det är »mezzogiorno»,
frukosttiden är inne. Från olika håll
samlas alla på ängen vid foten af det
skuggande fikonträdet, där färska
valnötter, bröd och fårost samt
åtskilliga vinfiaschi äro framdukade. Alla
hafva en strykande aptit och fiascon
vandrar från mun till mun. Att äfven
målron hålles vid makt ombesörjer
Pietro, bonden med det intelligenta,
vakna uttrycket, den faderligt vänliga
minen och sitt outtömliga förråd af
skrattretande historier och visor,
Efter en timme äro alla färdiga att
fortsätta det afbrutna arbetet.
Endast Maria, husmodern, återvänder
hem att göra sina förberedelser till
aftonens stora »cena».
I solnedgången köres det sista
lasset uppför backen med pojkarne
hängande bakpå, som då och då få
en snärt af piskan, hvilken de
mottaga med stort lugn och blott
klamra sig ännu hårdare fast. De
äldre männen och kvinnorna hålla
jämna steg bredvid, men ungdomen
är än före, än efter. Pietros spådom
tycks ha slagit in, ty Emmas kinder
äro röda som en ros, och Giovanni
har tusende saker att säga henne,
som hon villigt lyssnar till. Den lilla
brunetten Giulia är äfven mycket
upptagen af sin beundrare Beppo, som
på sina starka skuldror bär också
hennes korg.
Ett sista stretande tag, så är målet
nådt, och oxarne stanna med sänkta
horn och flämtande tungor framför
ingången till vinrummet. De trötta
djuren spännas ifrån och ledas in i
stallet framför hvar sin doftande
hötapp, under det korgar och »tini»
afstjälpa sitt innehåll i det kokande,
brusande karet, hvarifrän vinångor
redan stiga upp.
Stora baljor bäras ut på gården,
där alla om hvarandra intvåla och
tvätta sina upphettade ansikten.
På samma gång får Cesare, en af
småpojkarne, kafla upp sina byxor
så högt som möjligt och, sedan han
gifvit sig en ordentlig skrubbning,
lyftes han upp i den sjudande
massan, stolt och smickrad af
utmärkelsen att under en halftimmes tid få
stampa och trampa däri, dock väl
aktande sig för att sänka hufvudet,
då drufvornas starka jäsning och
alkoholångor lätt kunna förorsaka
svimning. Nu kommer Elvira med
matbud, Cesare lyftes ned och blir
förtviflad vid anblicken af sina
blodröda ben, emedan de tvinga honom
till ännu en tvättning. Han lyser
dock hastigt upp vid tanken på alla
de rariteter, som i afton skola
vankas, och följer sedan gladt hoppande
efter männen, som i högtidlig rad
tåga öfver gården och uppför trappan.
I köket är det långa bordet täckt
af en snöhvit duk och stora
tallriks-högar upptornade vid sidan af rader
med gafflar och skedar. Locket till
brödkistan, som upptar ena
kortväggen, är uppslaget och visar det
ny gräddade rika förrådet. Öfver
kistan hänger madonnans bild, prydd
med friska blommor och belyst af
en klart brinnande oljelampa. På
båda sidor om bilden synas
kunga-och kronprinsparets porträtter och
midtemot nationalhjälten Garibaldis.
Vid den öppna spiseln står Maria
blossande röd och varm, än vändande
på spetten, än rörande i
makaroni-grytan, samt dä och då kastande en
blick åt kammardörren för att se om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
