Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Från »världens ände». Skildring af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen med tillhjälp af någon konst
och mycken smak fått i ostördt lugn
grunda på de gamla, aristokratiska
godsen. Hvad som mest frapperar
i denna park äro de stora
boskéer-na, häckar, som fått växa höga i
frihet, på hvilka här och där gjorts
öppningar, liknande portar i ett
moh-riskt slott. De äro af en förtrollande
effekt. Och så, dessa alléer af inåt
vända lönnar! Man kallar en
»Suc-kames», en »Lycksalighetens» allé.
När man sitter härinne i denna milda,
stämningsfulla halfdager under det
nästan sammanvuxna löfhvalfvet, genom
hvilket solstrålame sila emellan de
runda, i klungor växta bladen, börjar
man, huru stor beundrare man än må
vara af den stora revolutionen, dock
till elut finna, att det ej hade varit
någon dålig lefnadslott att ha lefvat
under rococotiden och suttit som
seigneur på ett sådant slott med därtill
hörande utgårdar i fem socknar.
Genom en förtjusande berså, från
hvilken troligen vår konung såsom
ägarens gäst mången gång blickat öfver
parkens härlighet, inträder man i
slottet. Det har ett behärskande läge och
ter sig synnerligen ståtligt från hvilken
sida man än betraktar det. Dess inre
är också magnifikt, att döma af den
första våningen, den enda nu
tillgängliga. Denna utgör ägarens enskilda
våning, men tycktes oss nästan för stel
och praktfull att röra sig i i
hvardagslag. De höga salames väggar äro
betäckta med konunga- och
drottning-porträtt »ins Lebensgrösse» och endast
ett litet gladt kinesiskt kabinett med
mandariner och andra kineserier
synes kunna inbjuda till något liknande
trefligare hemlif. Jo jo, ståten är nog
litet tung att bära.
Vi pumpade en äldre torpare om
godsets historia. »Jo», sade han, »de’
hette Gäddäholm i forna tider och låg
då långt härifrån. Men ryssame brände
upp de’. Men då tog dom allt felt
ändå, för si de’ va’ brandförsäkra’ i
SUCKARNES ALLÉ.
ryska bolag, så ryssarne va’ pocka’ te
å bygga opp V igen priciss som ’e’
va’ förut. Si, storgubbarne, dom vet
hva’ dom gör, men fattilapparne dom
vardt allt åf med sitt, så dom barre
Såg röken etter ’et.»
Sanna förhållandet är, att Thureholm
förr kallats »Gieddeholm» och i många
år varit i Bielkeska släktens ägo, tills
det genom gifte öfvergått till nuvarande
innehafvaren, den bekante
Öfverhofjäg-mästaren Conrad Victor Anckarkrona,
som äger hälften och arrenderar andra
hälften af sin svåger, grefve Thure
Bielke. Gieddeholm brändes af
ryssarne 1719. Äfven här finnes en
sägen om ryssarnes lättskrämdhet. Större
delen af den hop, som plundrade och
brände här, tog till flykten för några
i en skogsbacke bräkande getter och
bölande oxar, springande för lifvet till
båtarne. I denna brådska kvarlämnade
de ett par kamrater, som varit nog
grundliga att bränna äfven några af
Thureholms ströhemman. Dessa måste
nu gömma sig på ett par uddar, som
skjuta långt ut i hafvet, där de förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
