- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
550

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Från »världens ände». Skildring af Chicot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en usel tillvaro. De tordes emellertid
ej framkomma förrän minnet af
härj-ningarne ansågs förbleknadt, hvilket
det nog också var, alldenstund den
beskedliga allmogen inte gjorde dem
något ondt, utan blott ansåg dem som
ett par underliga kurrar. Ett hemman
rqed namnet »Ryssland» förvarar ännu
minnet af de bägge moskoviternas
nybygge. — Hvad åter byggnaden af
slottet beträffar, så blef den troligen
fullbordad 1730, hvilket årtal finnes
antecknadt på tornuret. Det blef 1759
kalladt Thureholm efter en framställd
önskan af konung Adolf Fredrik.

Angående nuvarande ägarens
rikedom hade torparen vidunderliga
begrepp. »Kan en tänka sej», utropade
han, »att han har två hela kamrar
pinfulla uttå barre postlin.»

Äfven till det längre bort belägna
Tullgam gör man utflykter, vid hvilka
vi skulle råda, att man tager en
genväg, som bär först öfver betesmarker
och sedan fortsätter öfver ett
långsträckt fjäll, hvars vilda skönhet väl
lönar strapatsen att klänga genom dess
tusende klintar. Det slutar med den
branta hålvägen för en klippbäck, vid
hvilkens mynning man med ens utan
hvarje förmedling ser framför sig Tull-

gams slott på andra sidan viken. Detta
ställe heter Fjärdsvall. På en stadsbo,
som aldrig skådat »vild natur», gör
denna passage ett öfverväldigande
intryck. Men icke bör han våga sig
igenom utan vägvisare, ty där finnes
ingen trampad stig och man går blott
efter vissa märken, endast observerade
af en, som känner trakten i grund.
Kan man passa tiden så, att man
råkar den till Trosa gående ångbåten
vid Tullgarns brygga, lönar återfärden
väl de 50 öre den kostar.

*



Och befolkningen i »Världens ände?»

frågar ni. Jag vore
frestad att rörande den
utbrista, hvad någon yttrat
om folket i
Vester-Dalar-ne. »Jo», säger denne
reseskildrare,
»befolkningen, den har man på
köpet.»

Man skulle värkiigen
kunna säga om trosaiter*
na, att man har dem på
köpet. Och likväl äro
de i all sin enkelhet
märkliga nog för den,
som vill föreställa sig
lif-vet i våra småstäder,
sådant det tedde sig for
femtio år tillbaka eller
kanske mer.

Ingen gas, ingen vattenledning,
ingen järnväg, ingen fabrik, ingen bank
utom sparbanken, intet fartyg annat
än en gammal skuta, som man
beskedligt döpt till »Villig» — ingenting af
det modäma, som sätter fart i folk,
retar till täflan och kommer somliga
att skjuta i höjden. Det är ett
ständigt enahanda. Stilleben i högsta grad.

Det märkvärdiga med Trosa
samhälle är, att det saknar öfverklass,
åtminstone af egen fatabur. Då
lands-höfdingen var där i somras, kunde
man ej få ihop presentabelt folk till
en fästmiddag för honom. Och det
var illa, tyckte de, som partout ville

TORGET I TROSA.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free