- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
555

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Drottning Victorias döttrar. Bearbetning från engelskan af Hedvig Indebetou. IV. Louise, markisinna af Lorne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man stark, skulle paradera, salut gifvas,
välkomsttal hållas, o. s. v.

Men en hel timma förut, medan ännu
stillhet rådde såväl inom som utom
slottet, sågos plötsligt ett par fyrspända
ekipage komma i rask fart fram till
slottet och stanna vid slottsporten. Det
var markisen och markisinnan af Lorne
med sin uppvaktning! — Ingen
människa syntes till för att ta emot dem
— inga jublande folkmassor, inga
skyl-drande trupper,. . . själfva portvakten
var frånvarande! — — Man hade
beräknat, att de resande på flera ställen
under vägen skulle bli uppehållna af
välkomst-adresser, hvilka varit dem
till-ämnade, men nu, för det ogynsamma
vädrets skull, blifvit uteslutna, så att
resan i stället påskyndats.

Emellertid uppfördes hela
högtidligheten en timma senare, då alla kommit
på sina platser; och det unga paret,
åtföljdt af talrika gäster, åkte ånyo
fram till slottsportalen, hvarefter hela
ceremonielet genomgicks så, som det
varit afsedt, — h varvid prinsessan väckte
allas förtjusning genom sitt älskvärda
väsen. Festligheterna på slottet och i
dess omnäjd räckte sedan en hel vecka.

De första åren af äktenskapet
för-flöto utan anmärkningsvärdare
tilldragelser, till dess markisen af Lorne år
1878 blef utnämnd till vice-regent af
Canada.

Prinsessan Louise tycktes icke dela
sin mors goda tur med vackert
res-väder, ty äfven på resan till Canada
gick det henne föga bättre än vid
mottagandet på Inverary. Vice-regenten
och hans gemål anlände till Halifax
d. 25 nov., efter en så stormig färd
öfver hafvet, att hon under hela
öfver-farten lidit af sjösjuka, och därför blott
med svårighet kunde närvara vid
mottagandet af de talrika deputationer,
hvilka redan i Halifax hamn skyndade
att välkomna landets vice-konung och
drottningens dotter.

Från Halifax fortsattes resan genom
Nya Skottland och Nya Brunswick, där

nu rådde full vinter med köld och snö.
Vid ankomsten till Montreal emottogos
de med en präktig fest, hvarvid den
skotska befolkningen med förtjusning
såg den unga markisinnan deltaga i
de skotska nationaldanserna.

I Ottawra möttes vice-regenten och
hans gemål af en deputation af
indianer, värkliga »rödskinn», —af hvilka
åtminstone anföraren var iklädd sin
stams högtidsprydnader, — och de
beledsagades till sitt residens af ett
fackeltåg.

Knappt var emellertid markisinnan
af Lorne bosatt i det nya hemmet, förr
än hon nåddes af underrättelsen om
sin syster Alices död. Ankomsten af
denna sorgepost afkortade de tillärnade
festligheterna. Markisinnan Louise
återvände därpå hem till England på
besök, och tillbrakte julen hos sin mor
samt återkom ej till Canada förr än på
våren.

I Ottawra fordrades naturligtvis att
det nya hofvet skulle representera och
deltaga i sällskapslifvet. Man höll
mottagningar och baler, deltog i
croquet-och tennispartier om sommaren, samt
skidfärder och slädpartier om vintern.
Markisinnan af Lorne hade alltid mycken
smak för friluftslifvet och dess nöjen,
och hon gaf nu de canadensiska
damerna ett godt och välbehöfligt
exempel af enkelhet i klädsel och vanor.

Så berättas, att hon en dag under
en promenad i de vackra
omgifning-ama kring sin sommarvilla kom in i
en stuga och begärde ett glas vatten.
En gammal gumma, som stod därinne
och strök tvättkläder och som icke
visste, hvem den besökande var,
svarade något buttert, att hon icke hade
tid att gå till källan efter vatten. »Jag
skall stryka, medan ni är frånvarande»,
sade då markisinnan, och gumman gick
in på förslaget samt förklarade till och
med vid återkomsten, att hennes gäst
gjort sin sak bra. Innan denna åter
aflägsnade sig, omtalade hon dock för
den förvånade gumman hvem hon var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free