Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Den skyldige. Af Eva Wigström (Ave)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäktig rysk tjänsteman, som
Dagg-ner löste sig till det olycksdjuret.
Om han då var en rysk lifegen,
vill ni veta. — Ja, det yttre lifvet
var där intet märkligt att se på, det
liknade mest annat karlfolk, men det
inre, se det var sådant, att
kronofogden redan efter att första vintern
ha haft’en till förtrogen, var så
inpyrd med ryskeri, att han inte kunde
röra vid kronans eller nästans pängar,
utan att en del däraf hängde vid hans
egna fingrar.
Det gick som en parad en lång
tid; men slutligen kom vår svenske
tjänsteman inför domstolen, tog hela
klabbet på sig, utan att ens nämna
sin käre, fine ryss, som ingen var
klok nog att misstänka.
Det var mångfaldiga herrar som
känt och v ärderat den utländske
pje-sen, han var alltid mjuk som en katt,
och nu blef där ett sablans ref
efter’n. Men brukspatron Nollén
af-gick med segern: ryssen kom i hans
tjänst och jag såg’en mång eveliga
gånger ligga eller hänga på kontoret
och det i patronens egen närvarelse,
och hvarje gång jag såg det ryska
spektaklet, kände jag den största lust
att piska’n.
Nollén hade under hela sitt lefverne
hållit sig rak i rättskaffenhetens led,
men, så sant jag är en hederlig
pensionerad korporal, som inte säger
nej till en liten gök till, så började
patronen nu att slingra och vingla,
så att efter tre år satt han inom lås
och bom och det utan att ha sagt
ett knyst om ryssens inflytande på
hans fysiska — för att nu uttrycka
mig vetenskapligt.
Därefter följde ryssen med en
stor-talig präst, häcklefjäll i våld uppe i
nordligaste Skåne, och där blefvo
bönderna rent besatta till att bära deras
styfrar till själasörjaren, eftersom han
var så rik, att han kunde hålla sig
med en så fin ryss på kontoret. Och
när denna utländing bara skymtades
hos prästen i hans vagn eller släde,
rakt af knälade kvinfolket för det
grymma vilddjuret.
Men en söndag, just som prästen
lagt ut täxten om den otrogne
gårdsfogden och ryssen låg inne och drog
sig i sakristian, den gudlöse, blef
prä-dikanten afhämtad af länsmannen och
satt i bur. Detta var den tredje.
Den fjärde var en löjtnant med en
större landtegendom, men till all
lycka deserterade han ur denna
världen innan den så kallade rättvisan
i landet anade, att han också
blif-vit så nedrigt förryskad.
Den sista gången jag såg detta
människofrätande vilddjur var det hos
disponenten, honom di kalla
Sebbe-dejus, ni vet, och den oskyldiga
själen, som aldrig kunnat känna andras
pängar från sina egna, blef med en
gående gång rent rysk, ni mins, och
kom i kaschotten — Behöfves mera
vittnesmål kanske? — —––––––—
Nej, nej, jag låter inte öfversnacka
mig i själfva den fysiska delen af
saken, om jag så lärdt får uttrycka
mig; men skolläraren och jag äro
devidender om huruvida det från en
början varit kronofogden Daggner,
som inpyrt den ryska
räfskinnspäl-sen med bedräglighet, eller det varit
pälsen, som pyrt in honom.
Skolmästaren håller för, att Daggner är
den skyldige, men jag tror det är
pälsen och att den ännu är kvar här
i landet, synes nog. Se, därför skulle
aldrig domstolen döma någon af våra
försnillare innan det blifvit undersökt,
huruvida han ej kommit till skada
genom Daggners päls.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
