Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen. Tolfte kapitlet. »Lita på Ortiz»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fälle att se en fånge incomunicado och
i honom funnit — o himmel, den man
jag älskar. Återvänd till jakten, Laura!
Skicka hit pappa. Säg honom, att han
kommer hit fort, så sant han älskar
sin dotters lif och förstånd. Säg
honom», hon hostar hysteriskt, »att han
såsom affarsman är tvungen att rädda
sin yngre kompanjon.»
»Och du?»
»Jag stannar här för att söka
återvinna min själfbehärskning, som
för-drifvits genom denna förfarliga stöt.
För Guds skull, skicka hit honom, så
att jag kan rådgöra med honom.» Därpå
ropar hon i förtviflad, befallande ton:
»Fort! Till pappa!»
Miss Morales, rysande men
behärskande sig, vänder sig således och
skyndar så fort som möjligt mot fortets
vattenport, i hopp om att finna en båt
som kan föra henne ut till jakten.
Men i själfva porthvalfvet möter hon
Ignacio, lika blek i ansiktet som hon,
Hon utstöter ett varmt glädjerop,
springer fram mot honom och hviskar:
»Or-tiz, Gud har sändt er till mig!»
»Santissima, jag hoppas det»,
mumlar b an, dragande upp sin näsduk och
torkande sig i pannan, som dryper af
svett i följd af brådskan eller fruktan
eller någon annan okänd rörelse.
»Ja, Blanche har sett Howard Temple,
som är incomunicado i det där fängelset.»
»Sett Howard Temple! I det där
fängelset!» Dessa äro två svaga utrop
af spanioren, som blifvit ännu
ask-gråare i ansiktet än förut.
»Ni vet naturligtvis ingenting. O
himmel, hvem kunde väl ana sådana
rysligheter! Howard Temple, de skjuta
honom i morgon! Ni känner de
spanske officerarne ?»
»Jo, något!»
»Följ mig då fort! Ni vet att Temple
är förlofvad med Blanche.»
T>Madre de Dios, ja!»
»Kom, innan hon svimmar.»
Med lätta steg för Laura Ortiz
brådskande öfver paradfältet och nästa
minut stå de bredvid Blanche, som
ropat för sig själf: »Jag måste vara kall,
sansad, diplomatisk», och dock säger
hon rysande: »Hur kan jag vara lugn,
då mitt hjärta håller på att brista?»
Laura yttrar till henne: »Jag har
medfört Ortiz, som känner de spanska
officerarne.»
Ignacios upprörda tillstånd ökas i
den mån, han kommer närmare. Han
darrar, då den unga flickan riktar sina
ögon fulla af tårar på honom och
hviskar: »De skjuta Howard Temple i
morgon bittida», hvarpå hon ropar:
»Stå inte där och se ut, som om ni
tviflade på hvad jag säger! Jag har
sett honom 1%
Vid dessa ord blir spaniorens ansikte
lika blodlöst som läpparna, då han
stammar: » Caramba! Och — ni vet—?»
»Allt!»
»O Dios de mi almo!» Det ligger
fasa i hans röst.
»Se inte på mig på detta fåniga
sätt!» ropar Blanche förtviflad. »De
skjuta honom i morgon! Howard
arresterades som Luis Vidal på Vidals
plantage genom något förfärligt misstag.»
»Omöjligt! Han — han är
amerikansk medborgare.»
»Omöjligt? När hans blodsprängda
ögon blickat i mina! När hans
bristande hjärta klappat mot mitt! När
han sagt mig det med sina egna
förtorkade läppar.»
»Sagt er — hvad har han sagt?»
skriker hennes åhörare förfärad.
»Att de skola taga hans lif i morgon
bittida. Låta skjuta honom af en
af-delning soldater. Ack, ni darrar för
honom. Han är ju en gammal vän
till er. Ni är spanior och känner de
spanske officerame. Hjälp mig att
rädda hans lif!»
»Jag känner de spanske officerame.
Jag skall hjälpa er att rädda hans lif
med mitt eget!» ropar Ortiz entusiastiskt.
Tillit tyckes ha efterträdt rädslan i
hans hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
