Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Hämd. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befintligt. Då den andre blef hans
rörelse varse, grep han hastigt en stor
bok och höll den framför sig till skydd.
— Nej, jag försäkrar, att det är
alldeles öfverflödigt. Jag tänker
ingalunda döda dig. Jag ville endast visa
dig resultatet af min vistelse i
Stockholm.
Och han drog fram ur sin plånbok
en liten pappersbundt, en liten bundt,
som konsul Magnusson endast alltför
väl kände igen.
— Jag har spionerat på dig i
månadtal, fortfor doktorn. Hade endast våra
lagar varit litet mer generösa och
tillåtit mig att med vapen i hand kräfva
upprättelse, hade jag visst inte valt
denna långsamma och besvärliga
procedur. Jag skulle hafva skjutit dig,
som en galen hund, eller själf blifvit
skjuten — det hade kvittat mig lika.
Men samhället tillåter ju inte detta. O,
denna fördömda tid, då tungan är det
enda usla vapen man satt oss i handen.
Hvad vi ändå måtte ha depraverats,
vi det nittonde århundradets barn, vi
som aldrig hafva sett ett ärligt
svärdshugg utdelas, vi som predika det
moraliska modets öfverlägsenhet öfver det
fysiska af det enkla skälet, att det
senare är så rysligt sällsynt, vi som i
hemlighet förstöra hvarandras ära och
svärta hvarandras goda namn och rykte,
men som öfvermodigt skratta åt en
hederlig tvekamp såsom något barbariskt
och som lika fullt smickra oss med,
att vi lefva i det så kallade
framåtskridandets tidehvarf. . . I dylik
jordmån frodas präktigt sådana som du . . .
Upptäckten . . . gjorde mig, gjorde mig
Fredrik Ryde till spion. Det anade
mig, att dina utgifter och inkomster
stodo i pmvändt förhållande till
hvaf-andra. - Därför reste jag till
hufvpd-staden, sedan jag så småningom listat
ut det lilla, som stod att få veta här,
och jag tog -med mig allt hvad jag
kunde uppbringa llcontanter. Småning-.
om fann jag ,de ockrare,7 hvilka
försträckt dig med pängar, fick reverserna
i min hand, fick min misstanke om
borgenspåskrifternas förfalskning
besannad. Du hade till och med varit
älskvärd nog alt efterapa mitt namn. Det
stod hårdt åt, inpan de ville lämna
ifrån sig papperen. Men jag ökade
mina anbud, ök^de dem tills de
slutligen sålde dig och öfverlämnade dig
i mitt våld . . . Ack, jag skulle hafva
gett dem dubbla, tiodubbla beloppet
för ått få dem .... Och nu, nu har jag
dem här . . . allihop ...
Konsul Magnussons händer trefvade
och famlade öfver skrifbordet och i
hans ansikte fanns alldeles samma
uttryck som om’ han råkat svälja ett ruttet
ostron.
Men Ryde fortsatte. — Bara ni
åtminstone vetat hålla det hemligt för
mig. Men inte ens det förmådde du
.. och att tänka sig hvad hon en
gång var för mig. Jag ansåg ägandet
af henne för en eröfring, som tusenfaldt
höll mig skadeslös för allt hvad jag
mött af sorg och elände. Hon var för
mig den tindrande stjärnan i en fallen
värld. Himmel, huru jag sträfvat och
knogat för henne och hennes väl. O,
huru många gånger under min
studietid satt jag inte med glädje uppe halfva
nätterna för att få skrifva till henne,
medan hon ännu var min fästmö. —
Och att så blifva öfvergifven för dig,
för en bracka, en bracka utan bildniDg
och hjärta, för en dräng, som med
falska pängar köpt sig inträdesbiljett
till salongerna.
Uslingen hade glidit ned på golfvet
och släpade sig fram till honom.
— Barmhärtighet. . . förlåtelse . . .
— Barmhärtighet. . . förlåtelse . . .
har du då åtminstone inte den fåfängan
s*tt vilja sluta som en man. — Nej,
. koPa mig inte närmare ... då sparkar
jäg dig. . .
Doktor Ryde strök med en hastig
rörelse kallsvetten ur pannan oph
fortsatte.
, —Jag-lämnar dig nu. Du har en
tirntne ~på’ dig. Har du inte handlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
