- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
571

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Musik. Bayreuth. Strödda anteckningar från en resa 1899. Af Filippo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

karaktäristisk-som eld-guden, den listige
Loke, samt Breuer, fin och intelligent
som den lille dvärgen Mime. Hela
stycket varar i 2 7* timma utan,
uppehåll och fängslar oafbrutet intresset.
Ville man dock göra en anmärkning,
så skulle det vara den, att det hela
nog verkat ännu bättre med en säkrare
och mer erfaren dirigent. Siegfried.
Wag-ner gjorde nog sitt bästa och hade både
friska och eldiga tempon r men lyckades
icke öfvertyga oss, att han som
dirigent redan är betydande nog att sättas
vid sidan af i yrket grånade män som
den geniale Richter och Fischer, de
bägge öfriga dirigenterna.

. Denne Siegfried Wagner är för öfrigt
redan märklig icke blott som sin
pappas och mammas son. Hans
förstlings-opera »Der Bärenhäutei *, där man
nästan lär spåra mer inflytande af
Humperdinck än af den store Richard,
skall utmärka sig för mycken friskhet
och folklighet och har redan haft en
vacker framgång på flera af Tysklands
scener. Utan tvifvel är det icke
endast fru Cosima, som anser, att det är
han, som skali gora’t. Siegfried
Wagner är nämligen bestämd, säges det*
att efter.sin moder en gång öfvertaga
högsta ledningen af Bayreuth och dess
angelägenheter. Vi visa Varias läsare
här ofvan hans bild.

Rheingold slutar med harpotoner.
Också slutade jag dagen i sällskap med
en hrrpospelare ute på Maisel-Keller,
där flickor i nationaikostymer skötte,
uppassningen. Där fick jag en så
briljant törst, att den höll i. sig ännu
dagen därpå. Lilla Gretel måste hämta
mig öl, hvilket hon gjorde med stort
nöje, och med största intresse åsåg
hon, hur jag tömde sejdlarne ute i
portgången, där jag till min värdinnas
stora förargelse envisades att sitta för
att komma i åtnjutande af den sköna
svalkan, som jag icke kunde förskaffa
mig inne i mitt rum.

Det var söndag. Lilla Gretchen
följde mig, sedan jag fått mitt lyst-

mäte på det goda bayerska ölet, ut till
slottsträdgården, där regementsmusiken
spelade, åhörd af Bayreuths hela beau
monde. På vägen dit anförtrodde mig
den lilla, att hon tyvärr hade blifvit
befunnen för stor att spela engel i
Parsifal, men att hennes äldre syster
medverkade vid föreställningame som
alt-deutsche Jungfrau i Niimberg. De
hederliga Bayreuth-boame dra på många
sätt fördel af föreställningame, hvilka
för dem blifvit, om också icke en
guld-grufva, så dock en viktig näringskälla.
Emellertid kan man icke säga, att de
öfver höfvan uppskörta främlingarne.
Tvärtom kan man där få det rätt
billigt, och om också en eller annan där
understundom frukosterade eller
dinerade något dyrt, för 50 mark, såsom
det stått att läsa i avisorna, så är det
något, som också kan hända
annorstädes än i Båyreuth.

Sedan lilla Gretchen och jag
förfriskat oss med att åhöra uvertyren till
»Lustige Weiber», vandrade vi vidare
och kommo slutligen till Wagners graf,
som ligger inbäddad i grönskan i Villa
Wahnfrieds trädgård alldeles bredvid
slottsparken. Som platsen vid denna
timma icke var upplåten för
offentligheten, måste vi nöja oss att betrakta
den på afstånd. Ja, där ligger han,
giganten, som med sina verk skänkt
nytt blod, ny kraft och nytt innehåll
åt en urartad konst. Skall den efter
honom åter blomstra upp? Nå, det
kan man ännu ej begära. Det behöfs
ofta en lång tid, innan eftervärlden
hinner fatt i de stora, som ibland ilat
före sekler. Beethoven tronar ännu i
ensligt majestät, och Wagner, som icke
var någon Beethoven, står i alla fall
ännu som en jätte bland alla vår tid.»
små musikmakare, opera- och
musik-dramsfabrikanter.

På aftonen hörde jag Valkyrian,
som kanske därför att jag kände den
så väl på förhand, verkade mindre
omedelbart än de öfriga delarna af det
jättestora verket. All honnör likväl åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free