Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Musik. Bayreuth. Strödda anteckningar från en resa 1899. Af Filippo - Scenen - Höstsäsong. Af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de uppträdande var här egentligen
fru Schumann-Heink, som gaf en
episodisk roll med utomordentlig konst och
stil. Äfven i den inledande
stämningsfulla nornescenen uppträdde denna
artist jämte en annan
Hamburg-sånger-ska, fröken v. Artner, som här liksom
i Rhendöttrarnas ensembler visade sig
som en god förmåga, men af en
härvarande kritiker, som äfven eljes visat
sig mer än lofligt påverkad af
kuliss-skvaller, på grund af ett par lösmynta koristers
utsago gjorts tillföremål för ett ytterst
simpelt och opassande angrepp. Kraus gaf
här Siegfried med mer stil än i den förra
pjesen och fru Gulbranssons Briinnhilde
hade sina goda pointer. Hagen,
styckets dystra Jagofigur, utfördes däremot
utan allt dramasiskt förstånd af en
konsertsångare, Felix Kraus, och Gutrune,
ett annat viktigt parti, ytterst matt och
otillräckligt af en konsertsångerska,
Johanna Dietz. Fru Cosima lär lefva i
den illusionen, att det bästa sättet att
motverka förekomsten af allt i sämre
mening operamessigt i Bayreuth är att
så mycket som möjligt använda
konsertsångare, men detta års erfarenheter
bör ha visat henne, att hon misstagit
sig kapitalt. Hur en sådan figur som
t. ex. denne Hagen kan ens vara
möjlig i Bayreuth är en gåta. Bristen på
värklig soliditet öfver hela linien hos
de mer framträdande solisterna
uppvägdes emellertid af orkesterns
rangprestationer och det fulländade i allt sceniskt.
Blott dekorationerna skulle egentligen
behöfva sitt särskilda kapitel; så mycken
konstnärlig fantasi och arbete hade på
dem nedlagts. Kanske gör man i
Bayreuth till och med öfverloppsgämingar
i detta afseende; alla de rörliga
moln-dekorationerna blefvo till slut nästan
något tröttande. Man borde dock söka
undvika ens möjligheten af en sådan
förebråelse, som att man vill locka en
i konstnärlig mening indifferent publik
till Bayreuth med en grann scenisk
apparat. Det är dock icke
utstyrselstycken, som man här gifver.
Som jag märker, att dessa spridda
dagboksutdrag antagit större
proportioner än ämnadt var, nödgas jag till ett
följande häfte uppskjuta att redogöra
för mina intryck af Mästersångarne och
Parsifal. Filippo.
HOSTSASONG.
Alltså sitter du åter på parketten —
efter sommarens friluftslif och
konstglömska. Du ser åter på scenen dina
favoriter och icke-favoriter. Med
vänliga känslor och hopp att under en ny
säsong känna dig mildt stämd och
kunna vara förstående äfven när du
icke blir erkännande, låter du ridån
gå upp för dina ögon och särskiljer
intrycken.
Alla bildade människor ha läst
Dau-dets »Sapho» och finna sig kanske
litet svikna af dramatiseringen.
Emellertid finnas där många goda saker.
Hade inte telegrammet om Dreyfus’
dom kommit midt under spektaklet,
hade jag nog intresserats mera af
dramat. Men nu såg jag framför mig
den olyckliges likbleka, tärda ansikte
och hörde hans ord: »Jag kan ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
