- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
574

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1899 - Scenen - Höstsäsong. Af Don Diego

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känna smärtan mer!» Och ett namn i
pjesen, La Borderie, ljöd ovillkorligen som
Labori. Jag märkte dock, att fru
Hå-kanson och hr Svennberg spelte väl,
särskildt den förra i fjärde aktens
slutscen, där Gaussin, den förbittrade
älskaren, är ståndaktig mot hennes
böner om tij Jrärlek Här fick jag
tårar i ögonen ungefär som Trär Jwg Mr
en hund kvida inför sin herres
stränghet. Det var så äkta, att när ridån
gått ner, låg på mina läppar ordet:
N:o i. Våra andra skådespelerskor
bli nu förargade på mig för det.

Hr Svennberg var »stilig». Det är
roligt att se mänskligt utseende
personer på scenen, i synnerhet då man
vet, att de äro begåfningar och ej blott
statyer, och då det tyckes som om
bortskämdheten inte verkade skadligt
på energin.

För hr Riegos gamle treflige onkel
vet jag inte ord nog starkt till beröm.
Hr Johanson gjorde af bildhuggaren
en särdeles lustig dekadenstyp. Hr
Olsson har strängar för innerligheten,
och när han nu berättade om sin
älskarinnas själfmord, gjorde han oss
alla veka om hjärtat. Jag glömmer ej
den lilla scenen. Älskarinnan speltes
af en dotter till fru Moe-Torsell.

Jag saknar i Svenska teaterns
orkester kapellmästar Björn Halidén
(»Nalle»), som öfvergått till Dramaten,
där han nu låter sina eleganta fingrar
dirigera sin nyhopsatta orkester —
såvida de inte lika elegant sväfva öfver
klaviaturen. Det var på
»Trettondagsafton» jag första gången såg
honom framför Dramatens ridå. När
denna gick upp, fann jag till min
tillfredsställelse ett godt samspel, trots
nya krafter och fru Hovings frånvaro.
Fröken Janson hade dämpat sin stämma
och sammansmälte med Violas poetiska
roll, fru Lindbergs Olivia var helt
enkel öfverlägsen i hållning. Hr
Per-sonne var än i dag lika rolig som
Mal-volio och narren speltes af hr Hagman,
ny på dessa tiljor. Han var bättre än

de andra narrar, jag här sett. Men
han skall akta sig att kasta ögon till
publiken. Hans äro icke särskildt vackra»
Det kan möjligen tillåtas herr
Skån-bergs prins Orsino — för damernas
skull. Hr Baeckströms sektdyrkande
riddare tumlade sig i backantisk yra
såsom alltid och hr Hedlund, som
läm-msti ffanft, spelade muntert sin gamla roll.
Ny var hr E. Wagner, från TSöänt
-teatern, som nu öfvergifvit farsernas
lekplats och utan att störa deklamerade
det Shakespeareska: »Se,, där är him-

len, och se, där är solen 1» Dock tror
jag, att han hällre talar skånska — i
»Svärfar», som upptagits med hr
Gustaf Bergström som gäst. B:s
professor Klint är ju välkänd. Det mera
framstående förresten är hr Baeckströms
assessor Pumpen dal, hvilken göres med
en butterhet, som förvandlar
åskå-dame till skrattmänniskor. Fröken
Widell är mycket munvig som en piga
och fröken Charlotte Sjöberg, som
kommer från Selanderska sällskapet, är i
apparition, min och röst så lik fröken
Borgström, att denna kan gå och se
sig i spegeln här.

I samma vefva som Geijerstam fick
repris af »Svärfar», gick hans
»Stor-Klas och Lill-Klas» på Stora teatern i
Göteborg med hr Fredrikson som
Sancte Per. Som vanligt var hr F. en
himmelsk resonnör, och om somliga
trodde att han skulle bli »ett konstigt
helgon» — ty man flyttar ej så lätt
ur Sardous salongsram till
sagosko-garnes dunkel — så få vi ju tro
Gö-teborgs-tidningarnes utsago om den
lyckliga utgången.

Det otroliga har händt, dir. F. har
öfvergifvit sin gamla teater och gjort
gemensam sak med konkurrenten.
Sedan han lär ha sagt, att han inte ville
vara sujett på en scen, där han varit
direktör, och att han inte ville
återvända dit, om de också låge på knä
för honom, har han nu klagat öfver,
att Dramaten inte velat ha honom igen
och sagt sig vara nödgad att gå till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free