Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Höst. Efterlämnad, hittills otryckt dikt. Af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
HÖST.
Efterlämnad, hittills otryckt dikt.
Bak glesnadt snår står himlen kall och gul,
från parkens lönnar falla bladen röda.
Oktober lagt i lada och i skjul
de sista kärfvarne af sommarns gröda.
På blomrabatten, där i sommarns tid
resedan ångade sin doft, den rena,
en stackars ensam aster, blek och blid,
än dröjt sig kvar i frusen höstkväll sena.
Min själ jag stämt i moll för vinterns ro,
för skymningstimmar, medan brasan flammar,
då öfver alla minnen ärren gro
som mossan öfver namn i trädens stammar.
Snart falla skall en kväll den första snön
och slagen höras dagen lång från logen
och isen spännas hvitblå öfver sjön
och yxhugg falla i den tysta skogen . . .
Du svunna sommar, rik du var och huld,
när juni strödde blåklint ibland rågen,
när varm augusti kom med kornets guld
och julis neckros gungade på vågen.
Jag minns dig som en dröm, en glitterljus:
jasminen blommade i parkens dunkel,
och ängen, hägnad kring af skogens sus,
bar speglad solens öga: gul ranunkel.
Ja, rik du var. — Och nu är armod blott
det sista skimret, som du kring dig stänker:
där nyss du reste blomstrens stolta slott,
en blekgul aster tyst sitt hufvud sänker.
Bak glesnadt snår står himlen kall och gul,
från parkens lönnar falla bladen röda.
Oktober gömt i lada och i skjul
de torra kärfvarne af sommarns gröda.
Emil Kl c en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
