- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
614

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen - Trettonde kapitlet. Brefvet på lif och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hydda, men stannande under ett
pisang-träd för att iakttaga, ser han en
svartklädd flicka åtföljd af en negergosse,
som med lifliga åtbörder, upprörd min,
och oupphörligt sladder ropar till sin
härskarinna: »Sefiorita Maria, jag såg
den amerikanska flickan med de där
toffsarne på stöflama gå den här
vägen U

Härvid utbrister Pomp: »Tadol» och
ämnar springa fram för att gripa
gossen och hans sällskap, men deras gång
är för rask, där de skynda utför stigen
med ungdomliga steg.

Plötsligt försvinna äfven de med ett
plötsligt utrop och hastiga åtbörder, just
vid ändan af den lilla viken, in i ett
tropiskt snår, och Senor Smith, tagande
varning af dem, rusar genom kaktus
och spanska bajonetter utan att bry sig
om tömtaggarne och gömmer sig ännu
en^ gång, mumlande: »Kors, det var

tur. Det var min lycka. Här
kommer den där fördömde bengeln igen!»
Och hans ögon bli blodsprängda af
Dahomey-hat.

Ty det är Ortiz, som återkommer
med miss Morales på gångstigen. Till
henne hviskar spanioren: »Haf ingen
fruktan. Allt är arrangeradt.
Pännin-game skola göra Gonzales trogen mot
oss och trogen mot Temple. Gracias
ä Dios! Nummer 93 är lika säker
som jag.»

Så händer det sig, att Miss Grayson,
kännande sig stark nog att utföra sitt
åliggande, vänder sig från det lilla vat- .
tenfallet och står just i begrepp att
stiga uppför klippstigen i tanke att med
lätta ord möta Villalonga, liksom hon
endast företagit sig ett likgiltigt
ströf-tåg, då hon stannar och tittar förvånad.

Två figurer skynda utför stigen ned
mot henne. Den som är framför, en
negergosse, kommer med vilda åtbörder,
ropande: »Där är hon! Där är flickan
med toffsarne på stöflama. Ni bad
mig spåra upp den amerikanska
sefio-ritan och föra er till henne». Därpå
yttrar han med ögon stora af förtjus-

ning: »Attan, hvad hon är kiligl

Caramba! Hon är bussigare än en
tjurfäktning!»

Men på en vink af Maria ger han
sig af längs stranden roande sig med
att fånga några landkrabbor, som
oförsiktigt vågat sig upp ur sina hål, då
solen upphörde att bränna het.

Med påskyndade steg ilar hans
härskarinna, vig som en antilop, utför
klippstigen "viftande med handen och
ropande på engelska: »Jag måste

träffa er — vänd er inte ifrån mig!
Ni är miss Blanche Grayson från
New-York?»

Ty uppfångande en skymt af den
vackra flicka i hennes ofängslade behag,
som hon tror ha bestulit henne på den
kärlek, som utgjorde hennes lifs lycka,
påminner sig Blanche med en rysning
den stöt, hon erfor vid underrättelsen
om Temples öfverhängande död, då hon
glömde hans otrohet.

»Huru känner ni mitt namn?»
svarar miss Grayson skarpt; och då hon
står midtemot Maria, känner hon att
hon befinner sig framför en rival, som
kan komma hvilken flicka som hälst
att bäfva.

Framför sig har hon nämligen en
syn af ungdom, fägring och pikant
skalkaktighet, som tjusar, intalar och
smeker, och en gestalt af felikt behag,
utvecklad i hela sin medfödda skönhet
genom en tätt åtsittande klädning af
tarfligt, svart musslin, som genom själfva
sin tarflighet och snäfhet förhöjer
flickans jungfruliga grace, i det den korta
kjolen blottar fötter, små som en nymfs,
och smalben, hvilkas runda konturer äro
så graciösa att de skulle tjusa hvarje
mans öga, ja — äfven fängsla hjärtat
på mången; och dock är ansiktet
flickans förnämsta skönhet; blekhcten på
hennes kinder är nu färgad med denna
vackra brunetta rodnad, som gifvei
elfenbenets genomskinlighet åt huden;
läp-pame äro fint sinnliga; ögonen svarta
och underbart poetiska; pannan ren
och öppen; och öfver det hela är bredd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free