Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen - Trettonde kapitlet. Brefvet på lif och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissa räddning!» Och Blanche blickar
på brefvet, som om dess smutsiga
omslag innehölle paradisets fröjder.
Här visar en lossnad sten, som
rullar ned för gångstigen, att någon
närmar sig, ehuru ännu långt upp på
klippan. Vid detta befaller Blanche i en
hes hviskning: »Hör ni den där
officeren, som kommer nedför stigen ? Detta
bref är adresseradt till honom. Kom
ihåg ert löfte I Rädda Howard Templel
Håll er ed!»
»En syster kan inte vara sin brprs
bödel!»
»Då skall jag aflämna det i ert ställe?»
Den amerikanska flickan springer mot
den lilla stig, längs hvilken de svajande
och prasslande ormbunkarne säga henne,
att den spanske öfversten skyndar till
hennes sida.
Men Maria har fattat hennes hand
och säger bönfallande:
»Icke, om Howard har en enda utsikt
på jorden. Ty när detta bref är
af-lämnadt, har min bror ingen.»
»Han har — åtskilliga!»
»Lämna mig då igen det!»
»Men detta bref är hans vissa
räddning!»
»Jag vill hafva detta bref!» Maria
strider vildt därför.
»Aldrig!» Och Blanche håller
papperet högt i luften.
»Ni beröfvar mig min broders lif!»
»Liksom ni beröfvat mig Howard
Temples kärlek!» skrattar hennes rival.
»Tänk på min bror!»
»Hvad bryr jag mig om er brorl»
hånar amerikanskan; därpå ropar hon
förtvifladt: »Öfverste Villalonga, jag har
någonting för er.»
»Tänk på er syster!»
»Min syster!» Den triumferande
glöden försvinner ur Blanches ansikte,
som blir hvitt som marmor. »Laura!»
Vacklande tillbaka blickar hon halft
bedöfvad på flickan, som stuckit denna
dolk i hennes hjärta.
»Som älskar min broder lika
innerligt, som ni älskar er tillbedde.»
»J—a—a!»
»Ni vet det!» hviskar kubanskan.
»Och skulle ni någonsin kunna säga:
»Laura, min syster, se min älskade,
hvars lif är köpt för den mans död,
du durkar. Howard Temple lefver —1»
»Men Luis Vidal är död», ropar
Blanche fortsättande med en hemsk
fasa i rösten.» Och jag, din syster,
har offrat honom! . Skulle Laura göra
så mot mig? Nej, nej! Inte från mina
händer. Tag brefvet; håll ert löfte!»
och hon söker öfvertala Maria.
Men Senorita Vidal ropar rysande:
»Nej; gör bruk däraf själf. Förstör
er systers lycka. Förstör min brors
lif, men icke om Howard Temple har
den möjlighet, ni säger han har.»
. »Låt mig tänka», stammar
amerikanskan; och i hennes sinne flyger en
öf-vertygande tanke: »Ortiz sade, att
vakthafvande officern säkert skulle taga
emot mutorna. Blickande därpå girigt
på brefvet säger hon: »O, Laura,
hvad jag är frestad!»
Här gör en annan röst intrång på
lidelsens sicksack. Det är den galante
spanske öfversten, som ropar från
något afstånd uppifrån höjden: »Sefiorita
Blanche!»
Herren öfver lif och död, till
hvilken brefvet är adresseradt, kommer.
»Jag behöfver blott lägga detta i
hans händer», mumlar hon och
springer mot mynningen af stigen.
Men kubanskan är framför henne,
bönfallande: »Er syster! Er systerI*
»Jag kan inte göra motstånd»,
stönar Blanche utom sig. Ihågkommande
därpå Laura Morales fruktansvärda
ångest, då hon trodde att det var
hennes hjärtas utvalde, som skulle afrättas
ropar hon: »Jag, jag skall fördärfva
min syster, om jag icke strör frestelsen
för himmelens vindar — så där!» Och
liksom hade hennes själ gripits af en
hög-sinnad hysterisk känsla, sliter hon med
snabba fingrar sönder det lilla brefvet,
som i Villalongas närvaro skulle utgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
