Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen - Fjortonde kapitlet. »Ljudet af dessa musköter förkunnar hans öde!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skenbart låta honom fly; och medan
Howard Temple redan befinner sig på
flykten, skola de skjuta ned honom!
Det är det vanliga knepet i detta
fruktansvärda krig.»
»Ni är säker på det?» frågar den
svarte ifrigt.
»Ja, jag anar OrtiY metod. Han
vill, att hans offer skall tro, att han
riskerat sitt lif för att rädda den man
hon älskade i hopp att därigenom
för-värfva hennes tacksamhet.»
»Jag hörde honom säga något däråt
till den där fördömde Mendoza, som
gjort mig till slaf, men kunde inte
riktigt fatta, hvad han syftade på. Men
jag skall fördärfva hans spel!» hotar
negern vildt.
»På hvad sätt?»
»Genom att varna massa Temple för
honom,»
»Omöjligt!» utropar flickan i hopplös
ton. »Fången är incomunicado.»
Därpå hviskar hon plötsligt: »Ortiz’
offer återkommer till sans.» Ty Blanche
hade störtat upp med vildt vanvett i
ögonen och utstötte ett genomträngande,
fasansfullt skrik.
ȁh, kors i herrans namn, hon har
blifvit vansinnig!» ropar negern, då
Blanche, störtande från honom,
uppgif-ver ett nytt skrik.
Men nu höres en ny röst uppifrån
backen, som kommer dem båda att
darra. Det är Mendoza, hojtande:
»Hitåt, du amerikanske neger Jag
hör dig därnere. Diablo, försöker du
att rymma igen!»
På ögonblicket försvinna Maria och
Pomp i den täta småskogen af den
tropiska djungeln, ty ehuru den
spanske spionens röst injagar fasa hos den
förrymde slafven, förorsakar den ännu
större fruktan i förening med rysande
vämjelse hos Maria, som kommer ihåg
hans lidelsefulla ord af åtrå och hans
lystna ögon midt under lågorna från det
brinnande plantaget. Långt borta från
hjälp och vänner vet hon, att hon må-
ste undvika denne man, hvars
vidrörande är värre än döden.
Men just som de lämna stranden,
kommer en båt, rodd af ett par
negrer, hastigt in i den lilla viken med
George Dennison i fören, ropande:
»Hvem är det som skriker? Hvad står
på här?»
Därpå springer han i land,
mumlande: »Herre Gud, miss Grayson!»
Men Blanche svarar honom endast
med ett vansinnigt, rysansvärdt skratt
och faller halft vanmäktig i hans
armar.
I ett ögonblick har George lyft henne
i båten och ropat till roddarne: »Fort
tillbaka till jakten! Och ro för era
lif och fem dollars. Detta är ett fall
af solsting!»
Ett ögonblick efteråt anmärker
Dennison, medan de ila fram öfver vikens
lugna vatten, som nu är svart i
aftonens mörker, ty i tropikerna finns ingen
skymning, utan det råder full natt, så
fort solen gått ned:
»Det var lycka, Sanchey, att du sade
mig, att det bästa rödsnapparefisket på
ön var utanför den här viken 1»
Men negerroddame anse det inte så
värst lyckligt. De äro rädda för att
> den unga damen, som kastar sig på
aktertoften, befinner sig i första
stadiet af gula febern; de ha glömt de
utlofvade fem dollars och göra
korstecknet, mumlande sakta några latinska
böner.
»Hin anamma er! Lägg manken
till!» skriker George häftigt, och
omkring en halftimme därefter ligga de
långsides med Hermes.
Hörande plaskandet af årorna
sträcker Alfred Grayson hufvudet öfver
relingen, ropande: Ȁr det ni, mr
Dennison? Jag har någonting af högsta
vikt att tala med er om genast!» Och
hans ansikte förråder stor oro.
Men det blir ännu oroligare, då
George svarar: »Hjälp mig först att få
er dotter ombord l» Och han klättrar
uppför fallrepstrappan bärande Blanches
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
