Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Fjärde boken. Månskensöfverraskningen - Fjortonde kapitlet. »Ljudet af dessa musköter förkunnar hans öde!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halft vanmäktiga gestalt för att lägga
den i faderns armar.
»Herre Gud, hvad är det häri»
ropar bankiren rysande.
»Solsting, är jag rädd! Vi måste
skyndsamt skaffa en läkare!» Och
Dennison ropar till karlame i båten:
»Ro för era lif till staden!»
»En läkare 1 Fort!» skriker Grayson
kastande en tjugudollar af guld till
negrerna. »Lika mycket till, när ni
återkomma med en läkare!» Därpå
stammar han oroligt: »Det — kan väl
inte vara ormbett?»
Det är en faktisk omöjlighet på den
där ön, gud vare lof!» svarar
tidningsmannen med öfvertygelse. »Hade det
varit på Martinique eller S:ta Lucia,
så skulle jag hyst den största farhåga.»
En minut efteråt bära de båda
männen flickan nedför kajuttrappan in i
hennes hytt, där George lämnar fadern
och miss Morales, som med ett rop af
sympati och oro skyndat fram från
sin hytt, görande det bästa de kunde
för den sjuka i form af is på hufvudet
och stimulerande medel, som de hällde
mellan de bleka läpparnc.
En stund efteråt kommer Grayson
upp på däck, efter att ha lämnat sin
dotter i Lauras vård, och trycker Den- ,
nisons hand, sägande: »Tack ska ni
ha — men jag fruktar —!»
»Hvad då?»
»Någon fördömd tropisk sjukdom 1
Herre Gud, Blanche yrar nu!»
» Ah!»
»Tokig som en mars-hare.»
»Hvad säger hon?»
ȁh, det mest idiotiska nonsens.
Hon snyftar: ’Dödad med dessa
händer, som skulle ha räddat honom!
Mördad, därför att han älskade mig!’ och
annan galamatias alltför tokig att
upprepa. Därpå för amerikanen handen
till pannan under förvirrad tankfullhet
och förvånar tidningsmannen med dessa
besynnerliga ord: »Fördöme mig, tror
jag inte min dotter måste ha varit
förryckt, innan hon kom ner till viken,
där ni, gud vare tack och lof, fick tag
i henne. Medan de befunno sig i
fortet, berättade Blanche för Laura en
högst otrolig historia.»
»Hvad då för historia?»
»Den som jag just stod i begrepp
att rådgöra med er om, då åsynen af
min vanmäktiga dotter dref tanken på
allt annat ur mitt hufvud.»
»Kan ni berätta mig nu?»
»Jag måste! Blanche sade att
Howard Temple, min yngre kompanjon,
hade blifvit arresterad på Vidals
plantage och skulle — vid himlen —
skjutas på Cayo Toro i morgon bittida.»
»Hon meddelade Laura detta?»
frågar tidningsmannen med förvåning i
rösten och deltagande i ansiktet.
»Ja, min stackars Blanche påstår, att
Temple blifvit arresterad af misstag i
stället för Luis Vidal på Vidalska
plantaget. »
»Ja, det var just där jag lämnade
honom!» ropar Dennison. Därpå
anmärker han efter ett litet begrundande:
»Besynnerligare saker ha tilldragit sig
på denna ö.»
»Ni menar väl inte, att en man som
Howard Temple kunde bli inspärrad
och — dömd till döden, utan att
få tillfälle att meddela sig med sina
vänner?»
»Hvarför inte? Andra fångar ha
hållits incomunicado icke endast dagar
utan veckor. Detta är en afsides
belägen plats långt bort från alla
handels- och kommunikationscentra. Det
är just en tillfällighet; men kan. icke
det första ha varit den omständighet,
som framkallat er dotters nuvarande
yrsel!» Därpå säger George tvekande:
»Törs jag fråga, huruvida miss Blanche
särskildt intresserar sig för mr Temple?»
»Hon är förlofvad med honom!»
svarar Grayson sorgset, och han
tillägger plötsligt: »Vid Gud, ni kan ha
rätt! Ortiz kom ombord med Laura,
och de tycktes anse det för sannt; de
b ådo mig i själfva verket om
pännin-gar, och jag gaf dem en växel å tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
