Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Portugisiska fados. Af M. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning däri. Portugisiskan och svenskan
äro emellertid alltför skilda språk,
för att man skulle kunna återge det
mjuka och sångbara i originalet med
bibehållande af dess meter och
karaktäristiska innehåll. Som jag
ansåg det senare af vida större intresse
än den svenska formen, har jag blott
försökt att öfversätta dem så
ordagrannt som möjligt.
De små visorna beröra alla lifvets
förhållanden, men naturligtvis är
kärleken hufvudtemat i de flesta.
Många är sannskyldiga madrigaler,
som t. ex.
Din röda mun en kyss mig gaf.
Jag den i handen inneslöt.
När handen se’n jag öppnade,
fanns idel rosenfärg däri.
Locka icke mig med stenkast,
när jag står och lerkärl tvager.
Kasta kyssar, kyssar bara!
Dem kan mamma icke höra.
Kom älskade till hjälp åt den,
som aldrig sig att simma lärt,
ty se, mitt ögas docka* snart
i tårars flöden drunkna skall.
Jag är sol, och du är skugga.
Hvem af oss skall seger vinna?
Du, som ständigt vill mig undfly,
eller jag, som vill dig finna.
Riddarsporren sakta knackar,
Rosmarin att öppna går.
Ingen fanns, blott Joäo’s öga,
som sin Ritas möta vill.
När jag till min älskling gick,
hon, som bodde högt bland bergen,
syntes vägen mig så lätt,
som om utför jämt det bar.
Den kyss som jag dig gaf en dag
och som din mamma icke såg,
den måste du mig återge.
Om ej, jag bums att skvallra går.
* Pupillen af lat. pupillus, liten docka.
Kärlekens obeständighet tår sitt
vältaliga uttryck i:
I forna tider väl jag gick
tre fjärdingsväg att dig få se.
Tre hela mil och ännu mer
jag springer nu att undfly dig.
Fanns en tid, då jag dig älskat,
den dock svunnit länge se’n.
Vänder jag mig nu att se dig,
sker det blott af vanans makt.
Är det sannt, att kors man reser
på grafven af en fallen man,
sköna mörderska, en kyrk’gård
är ditt hjärta då minsann.
En flicka för att ha det bra
bör ha fyrti’ såta vänner:
tio studenter, tio munkar,
tjugu knektar och sergeanter.
Om längtan makt att döda har,
hur mången vore icke dödl
Men första dagen blott det är,
som längtan är så bittert svår.
Trots det tjusande de finna i
kärleken, äro dock dessa originella
visdiktare enligt följande strofer
ingalunda blinda för dess fara.
Med de sinnen fem vi äga
hela världen vi uppfatta,
men dem alla fem vi mista,
när för kärleks makt vi falla.
Kvinnan af folket har ingen
af-undsvärd ställning i södern, framför
allt ej här i landet. Som ung är
hon särskildt i norra Portugal ofta af
en beundransvärd fägring, men hon
gifter sig tidigt, och dä försvinner
genast skönheten. Ett tungt,
sträf-samt lif och en snart kommande
barnaskara bleker lätt den varmaste
kind. Och hur får ej hustrun arbeta
här! Hon skall göra allt. Det hör
ingalunda till ovanligheterna att se
den äkta mannen, fri från packning,
rida på sin åsna landsvägen fram,
under det hustrun går bredvid, bä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
