- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
632

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1899 - Musik. Bayreuth. Strödda anteckningar från en resa. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt förefaller naturligt, äfven
trollkarlens med kabbalistiska inskriptioner
smyckade boning och hans sällsamma
rosenträdgård ur »Tusen* och en natt»
med lefvande blommor. Burgstaller,
som uppträdde som Parsifal, var, när
han i den sista akten med afmätta,
kantiga rörelser inträdde i sin svarta
rustning, precis som en lifslefvande
legendarisk riddare från en målning af
någon medeltida mästare. Ternina,
som den trolska Kundry, hade
visserligen i sin yttre uppenbarelse ett och
annat och kanske mer än lämpligt var
af operasångerska, men hennes mörka
sammetslena stämma ä la Grabow hade
på samma gång något demoniskt
eggande, Schiitz, från Leipzig, sjöng med
lidelse och kraft den stackars sårade
konungens, Amfortas, parti, körerna
klingade härligt och allt samverkade så
till ett fulländadt resultat och skulle
gjort det än mer, om icke
kapellmästarens långsamma, salvelsefulla tempon,
som redan verkade störande i det
undersköna förspelet, hade varit.

Mästersångame, som gafs följande dag,
dirigerades däremot utmärkt af den gamle
bepröfvade Hans Richter,
Wiener-operans geniale kapellmästare. Pckså
spelade orkestern, eldad af denne
mönsterdirigent, denna gång med än mer
verv och precision än vanligt. Det
praktfulla, storartade förspelet gafs med
en aplomb och på samma gång fin
nyansering, att det äfven för den, som
väl kände det, föreföll nästan som en
ny bekantskap. Den präktigt
realistiska, poesi- och gemytfulla komedien
gick med lif och lust öfver scenen,
folkscenerna gjordes lika superbt som
af Meiningarne, och detta — märk väl
— af en fulländadt sjungande
kör-personal. Sista aktens scener på ängen
vid Pegnitz utanför Niirnberg, hvars
glimmande spiror och tak bildade en
briljant fond till taflan, gåfvos med en
glans och fulländning, som nästan
trotsar hvarje beskrifning och som

hvarje gång framkallade den största
hänförelse hos auditoriet. Scenerna på
den illusoriskt trånga gatan utanför
Sachs’ bostad gåfvos med en i alla
detaljer noggrann realism, som
åstadkom de bästa verkningar. Det
kostliga slagsmålet verkade som en
lifslefvande holländsk miniatyr och torde
få betraktas som en
iscensättningskon-stens triumf. En icke mindre triumf
firade den okände artist, som uppträdde
som nattväktaren. När han, sedan
stojet och larmet lagt sig, stack in sitt
stackars förskrämda hufvud och lät sin
gamla refräng »Hört ihr Leut\ und
lasst euch sagen: die Glocke hat Eilfe
geschlagen» etc., så fram bragte han
mer verkan än mången bland de
berömda solisterna. I Bayreuth är
kom-parsen lika viktig som stjärnan. Af
artisterna kunna särskildt nämnas
Fried-richs, som med finhet och humor gaf
Beckmes8er, fru Schumann-Heink, som
var den kostligaste Lena, för hvilken
roll hennes allt utom romantiska
utseende och hela väsen passade bättre än
för sköldmön Waltraute, som hon
emellertid sjöng härligt, Schramm var som
David en dråplig och piffig tjufpojke,
Van Roy gaf Sachs* roll med värdighet
och värme, Kraus lät i Walthers
melodiska parti höra sin klingande stämma,
Heidkamp (från Köln) framförde
skrå-sångaren Kothners fraser med kraft
och glans, fru Kemic (från Miinchen)
var en rätt nätt och liflig Evchen
o. s. v.

Det hela var, trots svagheter hos en
och annan af sångarne, en oförglömlig
föreställning. Det härliga, humoristiska
stycket med sin melodiprakt och sin
underbara, orkester lära vi i vinter fa
höra i Stockholm. Låt oss hoppas,
att vår opera dä skall slå sitt stora
slag med heder, äfven om det vore
dårskap att tro att den i något afseende
skulle kunna täfla med konsttämplet i
Bayreuth.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free