Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Sångaren från Kyme. En studie efter antiken af Anatole France. Öfversättning af S-n-t-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGAREN FRÅN KYME.
En studie efter antiken af ANATOLE FRANCE.
Öfversättning af S-n-t-s.
TT an skred framåt på gångstigen,
* som följer stranden längs kullarne.
Kring hans panna, som var hög och
kal samt plöjd af djupa fåror, var
knuten en hufvudbindel at rödt ylletyg.
Vid tinningame fladdrade hans hvita
lockar för hafsvinden. Skägget
svallade i snöhvita böljor kring kinder
och haka. Hans tunika såväl som
hans nakna fötter hade samma färg
som landsvägarne, på hvilka han irrat
omkring under så många år. Vid
hans sida hängde en groft arbetad lyra.
Man kallade honom Den gamle, man
kallade honom äfven Sångaren. Ännu
ett annat namn gafs honom af barnen,
som han undervisade i skaldskap och
strängaspel, och många nämnde honom
Den blinde, emedan hans uppsvällda
ögonlock, röda af röken från
spisel-bärden, där han hade för vana att
sitta, dä han sjöng, lågo slutna öfver
ögonen, hvilkäs ljus åren hade
fördunklat. Men han lefde icke i evig
natt, och man sade att han hade
förmågan att se saker, som andra
dödlige ej blifva varse. Alltsedan tre
mansåldrar vandrade han oafbrutet från
stad till stad. Och sedan han nu
sjungit hela dagen hos konungen af Ægea,
vände han åter till sitt hem, från hvars
tak han redan på afstånd kunde se
röken uppstiga. Han hade vandrat
hela natten utan att stanna, ty han
fruktade att blifva öfverraskad af
dags-hettan, och nu såg han framför sig i
morgonrodnadens ljus det hvita Kyme,
sin fädernestad. Åtföljd af sin hund
och stödd på en krokig staf, skred han
framåt med långsamma steg; tack vare
en återstod af styrka gick han med
upprätt hållning och högburet hufvud,
som ville han göra motstånd mot den
starka sluttningen af vägen, hvilken
stupade ned i en trång dal. Solen
höjde sig öfver Asiens bärg och göt
ett rosigt skimmer öfver himlens lätta
moln och kring öame, som lågo strödda
här och där i hafvet. Stranden
badade i glans. Men kullame, bevuxna
med pistacieträd och terpentinträd, som
reste sig högre och tätare i riktning
mot österlandet, bevarade ännu i
sko-garnes skugga nattens milda svaikä.
Den gamle räknade på den sluttande
marken tolf gånger tolf lansars längd
och upptäckte då till vänster om sig,
mellan tvänne syskonlika klippväggar,
en trång gång, som förde in i en
helig lund. Där höjde sig, vid randen
af en källa, ett /altare, uppfördt af
ohuggen sten.
Altaret öfVerskuggades till hälften af
ett lagerträd, hvars grenar tyngdes af
lysande blommor. På den
nedtrampade märken framför altaret hvitnade
offrens ben. Rundt omkring voro
offerskänker upphängda på oljeträdens
grenar. f Och längre fram, i klippornas
dystra skugga, reste sig två åldriga
ekar, på hvilkas stammar voro
uppspikade de förtorkade hufvudena af
väldiga tjurar. Den gamle, som visste
att detta altare var hälgadt åt Febus,
trängde in i lunden och löste från sitt
bälte en liten skål af lera, hvilken med
grepen var fastgjord vid detsamma.
Han böjde sig ned öfver bäcken, som
inbäddad af vattensträtta * och krasse,
flöt fram i många bukter och krökar.
• Sium latifolium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
