- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
663

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Sångaren från Kyme. En studie efter antiken af Anatole France. Öfversättning af S-n-t-s

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvällsmål — och därjämte den gåfva
han fått af konungen af Ægea. Den
bestod af en sten, som hade fallit ned
från himmelen och som var mycket
dyrbar, ty den var af järn, men dock
alltför liten för att kunna användas
till en lansspets. Dessutom medförde
han en kiselsten, som han hade
funnit på vägen. Sedd från ett visst håll,
bar stenen likhet med ett
människo-hufvud. Gubben visade den för
Me-lantho och sade:

»Se, kvinna, denna sten liknar
smeden Pakoros. Det är icke utan
gu-dames tillstädjan, som en sten till den
grad är lik en människa.»

Sedan den gamla Melantho gjutit
vatten öfver hans händer och fötter
för att befria dem från det orenande
dammet, tog han oxbogen på sina
armar och bar den till altaret, där han
började att flå densamma. Som han
var en klok och försiktig man,
öfver-lämnade han icke omsorgen om
måltidens tillredande åt kvinnorna eller
barnen; följande konungames exempel
stekte han själf djurens kött.

Emellertid upplifvade Melantho
elden på härden. Hon blåste på de
torra greoarne, ända tills det behagade
en gudamakt att omhvärfva dera med
lågor. Ehuru äfven detta var ett
heligt göromål, tillät den gamle, att det
utfördes af en kvinna, ty ålder och
trötthet tyngde honom. När lågan
flammat upp, kastade han afskurna
stycken af köttet på elden och vände
dem med en stor bronsgaffel. Sedan
satte han sig ned. Han inandades det
fräna oset, som fyllde rummet och kom
ögonen att tåras, men hans sinneslugn
förbi ef oberördt, dels till följd af
vanan och därför att ångan af kött var
ett bevis på välstånd. Allteftersom
det råa köttet blef besegradt af eldens
okufliga makt, förde han bitame till
munnen. Han tuggade dém långsamt
med sina gamla, nötta tänder och åt
under tystnad. Melantho stod vid hans
sida och skänkte i djuprödt vin uti en

lerskål, liknande den, som gubben hade
offrat i den heliga lunden.

Sedan han stillat hunger och törst,
frågade han om allt var väl bestäldt
inne och ute. Han gjorde sig
underrättad om hvad som spunnits och väfts
under hans frånvaro, om huru många
ostar, som lågo upplagda på
ostkorgen, och om oliverna voro redo att
prässas. Och betänkande att han hade
föga ägodelar, sade han: » Hjältarne
uppföda hjordar af oxar och kvigor på
ängarne. De hafva sköna och starka
slafvar i stort antal, dörrarne till
deras boningar äro af koppar och
elfenben, och deras bord stä dukade med
dryckeskäril af guld. Deras själars
kraft försäkrar dem om en rikedomens
fullhet, som de stundom få behålla till
sin ålders sista dag. Visserligen var
jag i min ungdom deras like i mod,
men jag ägde hvarken hästar eller
vagnar eller tjänare, ej ens en rustning
så stark, att jag kunde likna dem i
striden och vinna rökelsekar af guld
och många slafvar. Den som
kämpar till fots med svaga vapen kan
endast döda helt få fiender, ty han
måste själf rädas för döden. Och jag,
som stod vid stadsmurarne bland de
tjänandes obemärkta skara, har häller
aldrig hemfört rikligt krigsbyte.»

Den gamla Melantho svarade:

»Kriget gifver rikedomar åt
människorna, men tager dem också tillbaka.
Min fader Kyphos ägde ett palats i
Mylata och oräkneliga hjordar. Men
beväpnade män kommo och togo allt
ifrån honom och dödade honom. De
bortförde m:g som slafvinna, men jag
har aldrig blifvit misshandlad och
aldrig saknat föda. Du blef min siste
herre, du är äfven den minst rike.»

Hon talade utan glädje och utan sorg.

Gubben svarade:

»Melantho, du kan icke beklaga dig
öfver mig, ty jag har alltid behandlat
dig med mildhet. Förebrå mig icke,
att jag ej vunnit stora rikedomar. Det
finnes svärdfejare och vapensmeder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free