Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Sångaren från Kyme. En studie efter antiken af Anatole France. Öfversättning af S-n-t-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som äro rika. Och de, som äro
skickliga i att hopfoga vagnar, förtjäna väl
på sitt arbete. Spåmän få dyrbara
skänker. Men en sångares lif är tungt.»
Då sade Melantho:
, »Mången människas lif är tungt.»
Och med trötta steg gick hon ut ur
huset för att i sällskap med sin
sonhustru hämta ved i källaren. Det var
den stund på dagen, då splens
obevekliga hetta trycker människor och
boskap till jorden och till och med
tystar fågelsången bland trädens
löf-verk, som ej röres af en enda fläkt.
Den gamle sträckte ut sig på en matta,
betäckte sitt ansikte och inslumrade.
Under sömnen besöktes han af flere
drömmar, hvilka hvarken voro fagrare
eller sällsammare än de, söm brukade
komma alla andra dagar. Dessa
drömmar visade honom bilder af
människor och djur. Och alldenstund han
därvid fick skåda människovarelser, som
han hade kännt, medan de ännu lefde
på den grönskande jorden, och som
sedan, beröfvade dagens ljus, lagts till
hvila i den dystra mullen, intalade
han sig, att de dödas andar sväfva i
luften, men att de äro utan kraft och
likna tomma skuggor. Drömmame
lärde honom, att man äfven kan se
afbilder af djur och växter under
sömnen. Han kände sig viss på, att de
döda, som irra omkring i Hades, själfva
skapa dessa skugg-gestalter af sitt eget
jag, ty ingen annan skulle kunna göra
det i deras ställe, med mindre han
vore en af dessa gudamakter, som finna
en njutning i att gäckas med
människans ringa kunskap. Men enär han
icke var någon spåman, kunde han ej
skilja mellan ljugande drömmar och
sannfärdiga drömmar, och trött på att
söka ledning och råd hos nattens
förvirrade bilder, åsåg han under sina
slutna Ögonlock med likgiltighet deras
framfart.
Då han vaknade, säg han framför
sig i vördnadsfulla leder barnen från
Kyme, hvilka han plägade undervisa
i skaldskap och strängaspel, såsom hans
fader hade gjort före honom. Bland
dem funnos hans sonhustrus tvänne
söner. Flere af barnen voro blinda,
ty man utsåg med förkärlek till
sångarens yrke dem, som voro beröfvade
synförmågan och sålunda hvarken kunde
arbeta på fälten eller följa hjältarne i
striden.
Som betalning för sångarens
undervisning hade barnen med sig skänker,
såsom en ost, frukter, en honungskaka,
skinnet af ett får, och de väntade på,
att han skulle uttala sitt gillande af
gåfvoma, ty först då kunde de
nedlägga dem på husets altare.
Gubben reste sig, fattade sin lyra,
som hängde på en träplugg i salen
och sade med godhet:
»Mina barn, det är rättvist att den
rike bringar en stor gåfva, och den
fattige en ringa gåfva. Vår fader Zevs
har olika delat rikedomame bland
människors ätter. Men han skulle straffa
det barn, som beröfvade den
gudain-gifne sångaren hans lofliga gärd.»
Den omtänksamma Melantho steg
fram och tog bort skänkerna från
altaret. Den gamle stämde sin lyra och
begynte undervisa barnen, som med
korslagda ben sutto på marken
omkring honom.
»Lyssnen,» sade han, »till striden
mellan Patrokles och Sarpeidon. Det
är en skön sång.»
Och gubben började. Han uttalade
orden med kraft, användande samma
rytm och samma takt för hvarje vers,
och för att hans stämma icke skulle
ljuda svagare, understödde han henne
genom att med regelbundna
mellanrum slå an en ton på sin lyra. Och
strax före de för hvilan nödvändiga
pauserna, utstötte han ett skarpt skri,
åtföljdt af ett häftigt, dallrande anslag
på strängame.
Sedan han sjungit så många verser
som två gånger antalet af fingram e på
hans båda händer, lät han sina
lärjungar upprepa dem. Barnen skreko sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
