Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Sångaren från Kyme. En studie efter antiken af Anatole France. Öfversättning af S-n-t-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flicka, som bar en korg på hufvudet,
kom till källan för att tvätta linne.
Hon betraktade honom först med
misstroende, men när hon såg hans trälyra
och hans trasiga klädnad, och såg, att
han var gammal och tryckt af
trötthet, närmade hon sig utan fruktan.
Gripen af vördnad och medlidande,
hämtade hon skyndsamt upp litet
vatten i handen och förfriskade därmed
sångarens läppar.
Då kallade han henne en konungs
dotter, lofvade henne ett långt lif
och sade:
»Du unga flicka, jag prisar den man
lycklig, som får föra dig till sin
boning. Men jag, den gamle, jag
fröjdas åt din fägring likt nattfågeln,
som sjunger vid tvänne makars takås,
fast ingen lyssnar på honom. Jag är
en vandrande sångare. Unga flicka,
säg mig goda ord.»
Och den unga flickan svarade:
»Om du, såsom du säger och det
vill synas, är en lyrspelare, har en
god ande fört dig till denna stad. Ty
den rike Meges mottager i dag en
gäst, som är honom dyrbar, och
gif-ver till hans ära en fästmåltid för
stadens förnämligaste män. Utan tvifvel
vill han gärna låta dem höra en god
sångare. Gå därför till honom 1 Man
kan se hans hus härifrån. Du kan
icke komma dit från hafsstranden, ty
huset ligger på den höga udden, som
skjuter ut rmdt ibland böljorna, och
där upp kunna blott isfåglame komma.
Men om du tar vägen till staden
uppför trappan, som är uthuggen i
klippan där borta . . . inåt landet till . . .
där du ser kullame med vinträden, så
skall du lätt känna igen Meges’ hus
bland alla de andra. Det är
rymligare och större och nyss bestruket med
murbruk.»
Gubben reste sig på sina styfva ben
och gick uppför trappan, som
forntidens män huggit i klippan, och när
han nått den högslätt, där staden
Hissia utbreder sig, fann han utan
svårighet Meges’ hus.
Första anblicken var honom
täcke-lig, ty blodet af nyss slaktade tjurar
flöt i strömmar utanför, och stekoset
trängde vida omkring. Han steg
öf-ver tröskeln och inträdde i den
väldiga fästsalen. Sedan han vidrört
altaret med handen, närmade han sig
Meges, som var sysselsatt med att
sön-derstycka djurens kött, allt under det
att han utdelade befallningar åt sina
tjänare. Gästerna voro redan
församlade kring härden, och de njöto i
hoppet om en riklig måltid. Bland dem
funnos många konungar och hjältar.
Den gästvän, som Meges ville ära med
sitt dryckeslag, var konungen af Khios,
hvilken förvärfvat sig rikedomar
genom att länge segla omkring på
haf-vet, där han utstått många
vedermödor. Hans namn var Oineus. Alla
de inbjudna betraktade honom med
beundran, ty han hade, liksom fordom
den gudastarke Odyssevs, lyckligen
undkommit otaliga skeppsbrott och
farligheter, hade såsom han bott på öar
med häxor och trollkvinnor och
hemfört rika skatter. Han höll just på
med att berätta om sina färder och
om de svårigheter han genomgått, och
alldenstund han var begåfvad med ett
klyftigt hufvud, tillade han åtskilliga
lögner.
Af lyran, som hängde vid den
gamles sida, förstod den rike Meges,
att han såg en sångare framför sig.
Och Meges sade :
»Var välkommen! Hvilka sånger
kan du sjunga?»
Gubben svarade:
»Jag kan sången om »Konungarnes
tvist», som förorsakade akéerna stora
olyckor, och jag kan sången om
»Anfallet på muren». Det är en skön
sång. Jag kan ock sjunga om »Den
bedragne Zevs», om »Beskickningen»
och om »De dödas bortförande». Och
dessa sånger äro sköna. Dessutom kan
jag sex gånger sextio sköna sånger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
