Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Sångaren från Kyme. En studie efter antiken af Anatole France. Öfversättning af S-n-t-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På så vis lät han forstå, att han
tände till många, många dikter. Huru
många visste han icke.
Men den rike Meges svarade i
gäckande ton:
»De vandrande sångarne säga alltid,
att de kunna många sånger, ty de
hoppas få en läcker måltid och en
riklig gåfva, men när det gäller, visar
det sig, att de blott minnas några få
verser, som de upprepa gång på gång,
tröttande hjältames och konungames
öron.»
Då gaf gubben ett fyndigt svar.
»Meges», sade han, »du är ryktbar
för dina rikedomar. Men vet att
antalet af de sånger jag känner, är lika
stort som de tjurars och kvigors, hvilka
-dina herdar fora på bete till bärgen.»
Meges beundrade gubbens goda
huf-vud och sade med huldhet:
»Det kräfves stora gåfvor för att
minnas så många sånger. Men säg
mig, är det som du vet om Akillevs
och Odyssevs värkligen sannt? Ty
man berättar talrika lögner om dessa
hjältar.»
»Hvad jag vet om dem, har jag
hört af min fader, som fick sin
undervisning af de odödliga sånggudinnorna,
ty fordom hände det, att dessa besökte
de store sångarne i grottor och i
skogar. Jag skall icke blanda lögn i de
urgamla sägnerna.»
Han talade så af försiktighet. Likväl
hade han för vana att i de sånger han
lärt från barndomen tillägga verser ur
andra sånger eller ock sådana, som
han funnit inom sig själf. Han
författade så godt som hela dikter. Men
han erkände icke, att de voro hans
eget verk af fruktan, att man då skulle
känna sig manad att klandra. Ty
hjältame ville hälst höra de forntida
sägnerna, som de trodde vara ingifna
af en gudom, och de hyste
misstroende till nya sånger. När därför den
gamle lät höra verser, som han själf
gett upphof till, dolde han omsorgsfullt
deras ursprung. Och som han var en
stor skald och noga följde de
häfd-vunna uttryckssätten, kunde hans verser
icke skiljas från de gamles, de voro
dessa lika i form och skönhet och väl
värda en odödlig ära.
Den rike Meges saknade ingalunda
uppfattning. Han förstod, att den
gamle var en god sångare och gaf
honom en ärofull plats vid härden.
Derefter sade han:
»Gubbe, när vi hafva stillat vår
hunger, skall du förtälja för oss hvad du
vet om Akillevs och Odyssevs.
Bemöda dig om att förnöja min
gästväns öron, ty han är en hjälte full af
vishet.»
Oineus, som länge irrat omkring på
hafvet, frågade lyrspelaren, om han
kände till Odyssevs’ färder. Men
sägnerna om de hjältars återkomst, hvilka
kämpat utanför Tröja, voro ännu
dunkla och obestämda, och ingen visste
rätt hvad Odyssevs hade utstått, då
han irrade af och an på det öde
hafvet
Gubben svarade:
»Jag vet att den gudomlige Odyssevs
besökte Circe, och att han bedrog
cyklopen genom en sinnrik list.
Kvinnorna berätta sagor därom för
hvarandra. Men hjältens återkomst till
Ithaka är fördold för skalderna. Några
säga, att han återfick sin hustru och
sina ägodelar, andra att han jagade
bort Penelope, därför att hon tillåtit
friame att nalkas, och att han sedan,
straffad af gudarne, utan hvila irrade
omkring] bland folken med en åra på
axeln.»
Då sade Oineus:
»Jag har under mina resor hört,
att Odyssevs fallit för sin egen sons
hand.»
Emellertid utdelade Meges köttet af
oxame bland sina gäster. Och han
gaf åt hvar och en den bit, som mest
var till behag. Oineus berömde honom
storligen därför och sade:
»Meges, man ser att du är van vid
att gifva fäster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
