Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Sångaren från Kyme. En studie efter antiken af Anatole France. Öfversättning af S-n-t-s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meges’ hjordar närde sig af det
välluktande gräset, som växte på
bärgs-sluttningame. Djurens kött var också
fullt af saft och doft, och hjältarne
fingo aldrig nog deraf. Och enär Meges
oaflåtligen fyllde på i den djupa
bägaren, som sedan gick laget rundt från
gäst till gäst, drog måltiden långt ut
på dagen.
Ingen kunde minnas en ståtligare
fäst.
Solen var nära att sjunka i hafvet,
då oxdrifvarne, som vaktade Meges1
boskap på bärgen, kommo hem för
att få sin del af köttet och vinet.
Meges ärade dem, emedan de vårdade
hans hjordar, och de skötte icke sitt
kall i sorglös maklighet såsom
lågländernas herdar, utan de voro beväpnade
med lansar af koppar och klädda i
harnesk för att försvara djuren
mot Asiens folkstammar. Och de höllos
för jämngoda med hjältarne och kon
un-garne, hvilka de liknade i mod. De
leddes af två anförare, Peiros och
Thoas, som deras herre satt att råda
öfver de andra, därför att de voro
tapprare och klokare än mängden. Och
man kunde i sanning ej se två skönare
män. Meges mottog dem vid sin härd
såsom ägodelars fräjdade beskyddare
och gaf dem så mycket vin och kött,
som de ville hafva.
Oineus beundrade dem och sade till
sin värd:
»Aldrig har jag på mina färder sett
män med så kraftiga och välformade
lemmar som dessa båda oxdrifvare.»
Men då yttrade Meges ett
oförsiktigt ord.
»Peiros är den starkare i striden»,
sade han, »men Thoas öfvervinner
honom på kapplöpningsbanan.»
Då de begge herdarne hörde detta,
betraktade de hvarandra med vredgade
blickar och Thoas sade till Peiros:
»Du har säkerligen gifvit vår
husbonde att dricka en dryck, som
förmörkar hjärnan, eftersom han kan säga,
att du är starkare än jag i striden.»
Den retade Peiros svarade:
»Jag smickrar mig med att kunna
besegra dig i striden. Hvad
kapplöpningsbanan beträffar, så må du gärna
behålla de loford, vår härskare gifvit
dig. Det är helt naturligt, att den,
som har hjortens hjärta, också skall
hafva hans fötter.»
Men den rådsnare Oineus visste att
stilla trätan mellan de båda herdarne.
Han berättade sinnrika fabler, däri det
talades om faran af tvister under
fästliga lag. Och som han talade väl,
vann han allas bifall. Sedan lugnet
blifvit återstäldt, sade Meges till
gubben:
»Sjung för oss, min vän, om Akillevs*
vrede och de församlade konungame!»
Den gamle stämde sin lyra och höjde
i salens tunga luft sin väldiga stämma.
En mäktig ingifvelse fyllde hans själ.
Alla gästerna tego stilla och lyssnade
till dessa taktfasta rytmer, som läto
tidsåldrar, värda att minnas, lefva upp
på nytt. Och mången tänkte: »Det är
underbart, att en gammal man som
denne, förtorkad af åren likt en
vinstock, som hvarken bär blad eller frukt,
kan locka ur sitt bröst så kraftfulla
toner.» Ty de förstodo icke, att det
var vinets stärkande saft i förening
med vanan att sjunga, som gåfvo
lyr-spelaren krafter, dem hans försvagade
senor och nerver tycktes böra förvägra
honom.
Ett mummel af bifall, mäktigt som
vindens andetag i skogarne, höjde
sig från församlingen. Men trätan
mellan de båda herdarne, hvilken
dämpats för ett ögonblick, flammade
plötsligt upp igen med ny våldsamhet. Heta
af vinet utmanade de hvarandra till
täflan i strid och kapplöpning. Deras
vilda rop öfverröstade sångaren, och det
var förgäfves, som han sökte göra sin
stämmas och sin lyras klangfulla
välljud hördt i församlingen. Alla
her-darne, som åtföljde Peiros och Thoas,
voro nu druckna, de klappade i
händerna och upphäfde grymtande tjut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
