Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Femte boken. Rättvisans hand. Sextonde kapitlet. Den återkomne flibustieren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna från dessa öar skrifva ett bref
eller par, som kunna vara af intresse
i New-York.
Här lyckas mr Grayson att förmå
dr Charles Acker Lawson, en välkänd
New-York-läkare, som tillbragt en
väl-behöflig sommarledighet på dessa öar,
att återvända med honom till New-York.
Men innan George lämnar jakten,
passar han på lämpligt tillfälle och
berättar dr Lawson, hvad den
kubanske läkaren antydt för honom samma
natt Blanche fått den stöt, som gifvit
anledning till hennes sjukdom. Då
New-York-läkaren hörde detta, fick han
ett mycket allvarligt utseende, men
ägnade sig med desto större trägenhet
åt sin vackra patient.
Sedan dr Lawson under resan hört
faderns och systerns version om den
tilldragelse, som sannolikt rubbat
Blanches själsförmögenheter och
nervsystem, begagnar han sig af första
lämpliga tillfälle att på det noggrannaste
utfråga Ortiz angående de
tilldragelser, som gjort miss Grayson åtminstone
temporärt sinnesrubbad — alla medge
detta nu — enär han tror, att vännen
i huset, såsom den minst intresserade
af alla, kan noggrannast säga honom
hvad som inträffat.
Ty denne herre har under hela
resan visat sig som den mest oegennyttige
vän, kamrat och medhjälpare för
New-York-bankiren och hans familj. Han
har med spansk takt lyft hvarje
liten detalj af jaktens proviantering i
Nassau från den lidande faderns
skuldror, hvilken nu endast har en tanke:
sin dotter, yrande i sin hytt. Han
har vunnit besättningen genom sin
finkänsliga uppmärksamhet mot jaktens
ägare ända därhän att Pinnock, som
kallat honom en »Dago» den natt
jakten lämnade Guantanamo, nu med
vördnad nämner honom »Don».
»Jag har redan tidningsmannens
redogörelse, klar och kortfattad såsom
hans egna artiklar, men olyckligtvis
känner mr Dennison personligen
ingenting om anledningen till
nervskaknin-gen utan endast dess verkningar på
den stackars flickan, som han
afhäm-tade vid en liten palmbeväxt vik den
där förfärliga dagen», säger läkaren
till Ignacio. »Yill ni därför vara god
och berätta mig allt hvad ni vet, sefior
Ortiz?»
»Af hela mitt hjärtaI» ropar
spanio-ren och gör så.
Lyssnande härpå upptäcker Lawson
till sin förvåning, att Ignacio från
romantisk ståndpunkt sannolikt är djupt
intresserad i den unga damens
tillfrisknande.
»Tillåt mig tacka er, sefior Ortiz»,
säger läkaren »för den finkänsliga
hänsyn ni visat den lidande familjen, för
de vackra blommor ni hämtat från
Bermuda åt de unga damerna.»
Doktorn biter sig här i läppen, ty Blanche
har i ett af sina ögonblick af ursinne
slungat de vackra blommorna ut
genom hyttfönstret. »Miss Morales, mr
Grayson och jag själf, i egenskap af
miss Graysons läkare, tacka er alla
för den börda, ni lyftat från faderns
sinne under hans dotters svåra olycka.»
»Ni — ni anser då, att fallet är
allvarsamt 1» stammar Ignacio bleknande
mellan blossen på cigarretten.
»Det skulle vara gagnlöst fördölja
faktum», genmäler läkaren. »Den unga
damens tillstånd är ytterst prekärt. Det
är mer en själssjukdom än en
kroppslig sådan.»
Därpå tillägger han begrundande:
»Det var värkligen mr Howard Temple,
som satt fången i det där spanska
fortet?»
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
