- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
699

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Musik. Revy. Af Filippo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke sålde sin kärlek. För öfrigt var fru
Norrie äfven i det rent vokala, i fråga
om fin nyansering och ren intonation,
denna gång vida lyckligare än förra
året.

Man må emellertid med skäl klaga
öfver, att fru Norrie nu mera är en
så sällsynt gäst i Stockholm; på våra
teatrar förekommer hon icke alls och
naturligen icke häller hennes
parad-pjes »Kolhandlarne», där hon är så
fin och rolig. Just nu, då Offenbach
går med pukor och trumpeter öfver
vår enda operettscen, har jag och
förmodligen mänga med mig kommit att
tänka på, om det dock icke läte sig
göra att med snaraste få återse den
älskvärda divan här i Stockholm på
de tiljor, som föreställa världen.
Förmodligen kommer det icke att dröja
så länge, innan man åter nödgas att
gripa till de gamla odödliga »Sköna
Helena» och »Storhärtiginnan» på
Va-sateatem, och då blir det en
nödvändighet att engagera fru Norrie, ty för
dessa roller finns nu ingen lämplig artist
här att tillgå. Fru Meissner saknar
sångförmågan och fröken Frisch
speltalang.

Från operetten till operan. Från
konsttemplet vid Gustaf Adolfs torg
finns denna gång knappast något annat
att förmäla än att en debutant, fru
Alma Boman, fått försöka sina krafter
i Micaélas parti i Carmen, där hon
visserligen icke fullt räckte till för den
rätt kräfvande arian, men i öfrigt gjorde
ett godt intryck både genom sin
musikaliska säkerhet, sin klara, behagliga
stämma och sina dramatiska anlag.
Det är just de värkligt begåfvade
eleverna, som böra uppmuntras i stället
för dem, hvilka som enda
rekommendation medföra några klingande toner,
hvilka de ofta äro för dumma att kunna
göra något af. Det borde vederbörande
besinna, och förmodligen göra de det
äfven. För öfrigt har hr Forsell
upp-trädt som Wolfram i Tannhäuser, ett
parti, som tills vidare ligger alldeles

utom området för hans förmåga. Hvarje
talang har naturligen sin begränsning.
Hr Forsell, som ursprungligen utbildats
till buffasångare, har ännu icke lyckats
att förvärfva sig den bredd i tonen
eller den burenhet i föredraget som
behöfves för ett parti som detta. Än
mindre förstår han att i sitt föredrag
■inlägga den hjärtlighet, den kraft och
känsla, som gjort hans företrädares
Wolfram till en favorit hos alla.
Emellertid var det rent dramatiska icke så
illa instuderadt, särskildt framhölls nu,
såsom riktigt var, Wolframs kärlek till
Elisabeth och hans resignation, något
som hr Lundqvist, hvars prestationer
aldrig varit utarbetade i dramatiskt
af-seende, icke förstått.

För öfrigt har operan lefvat på sina
gamla lagrar. Ännu (i nov.) då detta
skrifves, har hvarken nyhet eller ny
repris afhörts. Ett par debuter och
några nybesättningar i gamla
repertoar-operor har varit all den verksamhet,
som tills vidare utvecklats. Hvilka
förtjänster hr Elmblad än må äga som
regissör, icke har han förstått att, som
sig borde, sköta repertoaren. Efter
två och ett halft års verksamhet har
han icke förmått att skaffa fram den
nya stamtrupp af operor, som
institutionen nog kunnat behöfva. Ännu
lef-ver man hufvudsakligen på den gamla
repertoaren, men den börjar nu dess
värre att bli betänkligt utspelad. Som
nyheter väntas Estrella de Soria, Joseph
i Egypten och — förmodligen fram på
vårsidan — Mästersångame.
Friskytten, på hvilken man åtminstone då och
då repeterat ett helt år, har ännu ickc
hörts utaf, och det fastän den icke
borde vara obekant för operans
artister. Insändare ha förgäfves i
tid-ningarne anhållit att få höra
Mefisto-les, Faust eller Lohengrin, hvilka alltid
skulle medföra någon omväxling, utom
att de skulle rendera teatern några
goda hus. Icke ens af förra årets
framgångsrika repriser, Trubaduren och
Oberon, bryr man sig i år om att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free