Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Litteratur. Nya böcker - Mot ljuset! Af Don Diego - Ramona. Af S—hl - Gubben Milon. Af S—hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett nytt namn. Intet nytt under
solen! Att hon inte vetat om hvad hon
skulle skrifva, fem minuter förut, är
inte alls något märkvärdigt. Det gamla
uttrycket: »Jag får en idé!» är ju väl
bekant och brukas inte minst i de allra
modernaste, mest materiella franska
lustspel och har lyckligtvis ofta nog
siri motsvarighet i lefvande lifvet. Fem
minuter innan jag började denna
recension, visste jag värkligen inte hvad
jag skulle skrifva, så besynnerlig
tycktes mig boken. Och ändå anser jag,
att det är jag och inte någon annan,
som plitat dessa rader.
»Mot ljuset» är ett arbete, för
hvars vackra, religiösa innehåll man
bör ha aktning. Första upplagan har
också hastigt och lustigt slutrekvirerats
från förläggaren, hvilket borgar för att
författarinnan — som nog är hon själf!
— blir allt mer erkänd.
(Aktiebolaget Svanbäcks förlag. 1 kr.
Don Diego.
RAMONA,
är en berättelse från Kalifornien af den
berömda amerikanska författarinnan
Helen Jackson, och allt sedan »Indiana»
såg dagens ljus eller Cooper och Bird
skrefvo sina skildringar öfver lifvet i
den stora västern, har väl knappast
den civiliserade världen fått en mera
sympatisk framställning af indianerna,
detta folk, hvars undergång var gifven
i och med européernas ankomst till
deras land och hvilket med stoiskt
lugn hällre dött än blifvit de hvites
trälar. Ramona, som är mestis,
gifter sig med en indian, Alessandro,
och på ett gripande sätt skildrar
författarinnan alla de lidanden och
oförrätter, som det unga paret måste
utstå af de hvite, till dess slutligen en
amerikan inför den arma Ramonas
ögon nedskjuter hennes man. Ramona
är en god ungdomsbok, som föräldrar
med nöje kunna sätta i sina barns
händer. Men nog ha amerikanar ne
en ganska fri fantasi, då de behandla
naturvetenskapliga fenomen. Så t. ex.
låter författarinnan vid ett tillfälle en
solstråle reflekteras på ett sätt, som
värkligen föga öfverensstämmer med
hittills upptäckta, fysikaliska lagar.
Hon låter äfven sin hjälte »utan
svårighet fatta jordens ljudlösa rotation i
rymden.» Det är nästan ett strå hvas-’
sare än att såsom Heimdal höra
gräset växa. Men dessa anmärkningar
träffa enskildheter och reducera icke
bokens värde i sin helhet. Likaså
kunna en del anmärkningar
framställas mot öfversättningen; det låter inte
bra, att t. ex. tala om »exeptionella
undantag», det nästan påminner om
»långa afstånd mellan distanserna.»
(Aktiebolaget Svanbäcks Förlag. 471
sid. 3: 50.) S—hl.
GUBBEN MILON
är den första af 18 skisser af Guy de
Maupassant, och detta namn är en
tillräcklig garanti att boken är förträfflig.
Man kan ej finna nog starka
superlativer för att uttrycka den beundran
man känner för allt, som flutit ur hans
pänna, allt, hvad han skrifvit, röjer
den öfverlägsne mästaren, konstnären
med guds nåde. Hans blick för
lif-vets realiteter är makalöst skarp, men
när han skildrar dem, sker det ej med
giftig satir, snarare breder han
däröf-ver ett försonande skimmer. Han är
en objektiv realist, ty han låter det
goda gälla lika mycket som det onda.
Hans tankar äro så klara, så sanna
och träffsäkra, att man endast
förvånas att man ej själf långt förut
funnit uttryck för dem. Huru väl
funnen är icke den definition på lyckan,
som han i skissen »Gamla saker»
låter en åldrig dam uttala:
»Lyckan är en glad väntan, ett
perspektiv af förhoppningar, följaktligen
en ständig illusion.»
Hur stämningsfull är ej »En
vårkväll », och hur rörande skildras ej
här den gamla ungmöns glädjefattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
