Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Midvintersbålet. Af Johan Levart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
(HIDVTNTERSEÅLET
u sitta de i stillsam ro,
nu sitta de i stugors skygd,
nu sitta de och tala
om gammalkristlig dygd.
Nu läska de sin strupa
med mat och öl och vin,
nu tala de om julefrid
och prisa lyckan sin.
Men hören dock, I unge,
det fanns en gång en tid
då jul ej blott var dagar
af hvila och af frid.
Midvintersbålet tändes
på bärgets högsta höjd,
och gladeligt man glammade
i kämpalust och fröjd.
Det bålet blef en vårdkas
en flamma utaf blod,
när vida öfver snöig näjd
det röda skenet stod.
Så brände man så lusteligt
de mulna minnens fång,
och nya’lcften svuros käckt
den hvita natten lång.
Men säg då, Sveriges unga folk,
hvi bästa tid och kraft du svek,
lillgammalt log i dådlös ro
vid stillsamt glam och kedsam lek?
Hvi längtar du så blodlöst lamt
till gubbefrid i unga år
och låter hvardagstankars flock
med faddhet sopa stordåds spår?
Nej, tändom än vid vinterns fäst
ett bål med lågors stolta brand,
där fördoms tvång och ynkedom
skall aska bli och grandi
Och höj en bägarn i vårt lag
ej blott för glömska och för rus,
låt Brage brädda den en gång
med stora löftens djärfva brus.
Ett löfte rödt som blod i kraft,
i ädelhet så hvitt som snö,
då bli vi unga kungar än,
och ungdoms sol skall aldrig dö!
I)å få de gamle sitta tryggt
i stugors skygd vid mat och vin
och tala om sin julefrid
h prisa lyckan sin.
Johan Lev ar t.
o<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
