Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Dagmar Möller - Gina Oselio-Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mast för opéra-comique. För scenen
tycktes hon med sin lifliga natur, sin
nätta apparition vara skapad och
där fick hon äfven ehuru något längre
fram — åren 1892—94 — å vår opera
i en hel följd af partier visa, hvad hon
dugde till. Sedan hon emellertid
förenats i äktenskap med vår framstående
arkitekt Karl Möller, har det på allvar
tagit] slut med hennes sceniska trium-
GINA OSELIO-BJÖRNSON.
Fru Stenhammar, på 70-talel obestridt
vår operas primadonna, tillhörde de
icke så talrika bland våra sceniska eller
musikaliska storheter, som skapat
tradition, efterlämnat elever, hvilka kunde
fortsätta deras egen verksamhet. Bland
dessa hennes elever funnos talanger
sådana som Olefine Moe, Mathilda
Grabow och den artist, h vilkens bild
DRKYFUS MED FAMILJ.
fer. För närvarande är hon i stället
vår mest anlitade, ja, man kan väl
säga allestädes närvarande
konsertsångerska, och som sådan har hon genom
sin intelligenta mångsidighet och sin
värkligt musikaliska talang gjort vårt
musiklif stora tjänster. Mot hennes
romansaftnar ha vi blott den
anmärkningen att göra, att de äro alldeles
för få.
vi denna gång visa våra läsare. Gina
Oselio eller, såsom hon egentligen hette,
Ingeborg Aas, gjorde sina första lärospån
i denna lärarinnas solida skola och var
under spelåret 1880—81 fästad vid vår
opera, där hon väckte åtskillig
uppmärksamhet genom sin stora äkta
dramatiskt fargade altstämma och sin
sceniska begåfning i roller sådana som
Azucena, Simone i Délibes opera »Jean
de Nivelle» m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
