Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Spiritualistiska fenomen och spiritualistiska vyer. Af Mary Karadja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
metriserat flere af de närvarande, vände
han sig tin mig och sade:
»Bredvid er ser jag en ande» . . .
(därpå följde en beskri fning, som till
punkt och pricka passade in på min
aflidne mans utseende) ... »Jag hör
honom ropa — Mary! Mary! Hans
namn är Jean. Han önskar säga er
något ...» Sedan följde ett långt
meddelande af privat natur rörande
förhållanden, som ingen annan än min
aflidne man kunnat ha kunskap om.
Han påminde mig bland annat om
den eldsvåda, som bröt ut på Bovigny
slott medan han stod lik. Han var
medveten om att hafva sett sin egen
kista brinna och mig ligga afsvimmad
bredvid (!)
Denna hemska och ovanliga
tilldragelse var naturligtvis alla de
närvarande obekant och min tanke hvilade
icke för tillfället på detta grufliga minne.
Efter en kort paus fortfor mediet:
»Nu ser jag bredvid er en kvinnlig
ande». Han beskref den noga. Mitt
svar blef att jag aldrig kännt en sådan
person. Efter en stunds tystnad sade
mr Peters: »She gives her name as
Bremer». Jag sade att det måste vara
ett misstag, ty jag hade aldrig kännt
någon med det namnet. Mediet teg
ånyo och sade sedan långsamt, med
ansträngning:
»Fred-ri-ka Bre-mer».
Jag var mållös af förvåning. Jag,
som vistats större delen af mitt lif
utomlands, hade aldrig tagit närmare
reda på Fredrika Bremer’s lifsgärning,
och hon var därför den sista ande,
jag väntat en hälsning ifrån. Till min
häpnad ändrades mediets röst och han
sade långsamt på svenska:
»Hjälp don svenska kvinnan!»
En-hvar torde medgifva att detta är
underbart! Jag är viss på att mediet
i normaltillstånd ej hade en aning om
att Fredrika Bremer någonsin existerat
och dock erhöll jag här — i en af
Londons utkanter — på mitt eget
modersmål en hälsning, som måste anses
såsom karaktäristisk för Fredrika
Bremer.
Talande med tungomål (som det
kallas i bibeln, d. v. s. språk som den
talande aldrig lärt sig) är en af mr
Peters egendomligaste gåfvor. Jag har
hört honom tala flera såväl moderna
som döda språk. Vid ett tillfälle talade
han en numera utdöd rödskinnsdialekt
till en närvarande engelsk öfverste.
Det var en hälsning från en afliden
indianhöfding, som denne i sin
ungdom träffat i Amerikas urskogar.
Vid denna första séance framräckte
jag sedermera en sak, som tillhört en
person om hvilken jag önskade några
upplysningar. Utan tvekan beskref
mediet fullt korrekt denna persons
utseende, uppgaf hans namn samt
skildrade en serie tilldragelser ur hans
flydda lif, af hvilka flertalet voro mig
bekanta — men en del icke. (Detta
bevisar att clairvoyance och
tankeläsning äro två skilda ting.) Mr Peters
tillade: »Han har en mor och en
syster i andevärlden. Hans mor önskar
sända honom en hälsning genom er».
Denna hälsning var en varning: »När
en operation blir nödvändig —
uppskjut den icke!*
Är det icke en vacker tanke att en
afliden moders kärlek aldrig upphör
att vaka öfver det kvarlämnade
jorde-barnet?
Sedermera hafva tre olika medier,
som ej kände hvarandra, vid olika
tillfällen underrättat mig om denna
förestående operation.
Att mina seancer hos mr Peters
haft ett så ovanligt lysande resultat,
beror till stor del däraf att jag själf
befunnits hafva medial begåfning och
att det följaktligen för hans själ var
lättare än vanligt att sätta sig i
förbindelse med mina andevänner. Men
flera af mina bekanta, som sedermera
på min inrådan besökt honom, ha
äfven erhållit förvånande bevis på hans
clairvoyance.
Det skulle vara mig kärt ifall för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
