Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Spiritualistiska fenomen och spiritualistiska vyer. Af Mary Karadja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den bortgångne som för de
efter-lefvande.
Dessa senare kunna äfven komma
i tillfälle att göra den döde stora
kär-lekstjänster, genom att hjälpa honom
att försona begångna fel — hvars
betydenhet han kanske ej förstod, förr än
hans andliga syn efter döden
utvecklades. Minnet af t. ex. obetalda
moraliska skulder pina de döda
obeskrif-ligt och hindra dem från att åtnjuta
hvila. De söka ofta i förfriflan att
meddela sig med sina anhöriga ... Är
det ej dessas plikt att ila dem till mötes
och å deras vägnar fullgöra de goda
gärningar som tyvärr försummats?
Denna tanke är icke en tom
hypotes eller ett löst hugskott af mig. —
Genom flera af de samtal jag haft med
lidande andar har jag kunnat förvissa
mig om att så är förhållandet. Aldrig
glömmer jag skildringen af de kval
som utståtts af en stackars spanjor,
hvilken omkom pä Kuba. I dödens
stund var hans hjärta fyldt af hat och
vrede . . . uppvaknandet blef förfärligt.
Jag ryser vid tanken på det krig, som
i denna stund slungar hundratals
oberedda själar in i evigheten.
O, att mänskorna hade klart för sig
hvad som väntar dem! Hur
annorlunda skulle de då ej bruka lifvets
gåfva. Egoismen, som är roten till
nästan all synd, växer frodig på
okunnighetens mark. Den mest inbitne
egoist skulle tveka att åsamka sig allt
för stora skulder, ifall han vore
öfver-tygad om, att han därigenom utsätter
sig själf för århundraden af lidande.
Så snart vi blifvit förvissade om att
jordelifvet blott är en obetydlig länk i
tillvarons evighetskedja, förvandlas
nämligen hela vår syn på tingen. Hvad
som fordom var hufvudsak — d. v. s.
de yttre omständigheter under hvilka
vi här lefva — blir en bisak. Lifvets
alla s. k. orättvisor förklaras. Våra
fröjder och sorger äro i sig själfva lika
betydelselösa, lika rörande löjliga, som
ett litet barns jubel och jämmer öfver
erhållna eller förlorade leksaker. Det
enda som är af vikt är dessa fröjders
och sorgers konsekvenser, d. v. s. deras
förädlande eller försämrande inflytande
på vår själ. Ur denna synpunkt sedt
förändras alla lifvets valörer: det
be-finnes då vanligen att våra största
sorger varit förklädda välsignelser och
att våra största fröjder varit farliga
frestelser.
Jordelifvet är en skola, där olika
uppfostringsmetoder tillämpas, allt
eftersom den Högste så finner för godt.
Fullkomlig undergifvenhet för Hans
vilja är den läxa, jordebarnet måste
lära sig, för att kunna uppflyttas i en
högre klass. Det ligger i hvar
människas eget intresse att hon lär sin
läxa snabbast möjligt.
När enhvar kommit till insikt om
detta, då skall Allfaderns höga tanke
för-värkligas: hela mänskligheten skall i
broderlig förening böja knä i Kristi
namn och sedan hand i hand sakta
stiga upp för Skapelsens stora trappa.
Okt. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
