Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Femte boken. Rättvisans hand - Sextonde kapitlet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fången på Cayo Toro. (»A LOST AMERICAN») EN BERÄTTELSE FRÅN KUBA AF ARCHIBALD CLAVERING GUNTER. ÖFVBRSÄTTNING AF J. GRANLUND.
t :
FEMTE BOKEN.
RÄTTVISANS HAND.
(Forts.)
»Det var det. Ciertol Gud hjälpe
oss, det var detl»
»Miss Blanche har således ingen
hallucination beträffande själfva faktum af
mr Temples död?»
»Nej, nejl Dios miol Stackars
Howard är mycket säkert död! Jag
såg honom nedskjutas. Mendoza,
spionen, dödade honom öfver liket af en
gosse på stranden. Det är intet
tvif-vel om det», svarar spanioren med en
belåtenhet, som förefaller läkaren mycket
besynnerlig, ehuru han, då han tänker
närmare därpå, förmodar att det
endast återspeglar Ortiz’ glädje öfver att
veta, att patienten så till vida
åtminstone ej är sinnesförvirrad.
»Som Temple alltså är*död»,
fortsätter doktorn, »hur förhåller det sig
då med de öfriga påståenden, som
flickan haft och ännu har: »Dödad af
dessa händer, som bort ha räddat
honom I Mördad, emedan han älskade mig!
Mördad, emedan jag älskade honom!»
»Ja, det kan jag inte svara er på.
Jag skulle önska, jag kunde det»,
ropar Ortiz, som är mycket nyfiken själf
beträffande dessa påståenden. »Denna
stöt har varit lika hård för mig, som
för någon människa på jorden». Och
tårar kommo i de stora, mörka,
tindrande ögonen.
»Värkligen? Ni — ni förvånar mig!»
»Jo. Ja8 — 0 sefior medico —
förlåt mig, men jag —» Och Ignacios
ansikte har ett så lidande uttryck, att
läkaren mumlar: »Jag tror jag förstår
er», och säger honom icke, att Blanche
också yrat: »Ortiz skall muta vakten!
Ortiz skall rädda Howard Temples lifl»
och skrattet, ett vansinnigt hånskratt
åt hvarje antydan om att någon hjälp
skulle kunna komma från denne
spa-nior, liksom hade det varit en
möjlighet, som öfverginge hennes förmåga
att fatta.
Ty nu anar doktorn, hvad Laura
redan länge vetat: att Ignacio älskat
Blanche sedan lång tid tillbaka.
En tanke, som gör miss Morales
mycket sympatisk stämd mot mannen.
Hon tycker, att hans riskerande af sitt
lif för att rädda Temple var höjden
af ädelhet, och hon börjar att betrakta
och behandla denne man som en
särskild och personlig vän och stundom
tänker hon, att i en framtid, om
Blanche återvinner sin hälsa och sitt
förstånd, ingen belöning kunde vara
för stor för en så högsinnad ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
