Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1899 - I tamburen. En teaterstudie af Hasse Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Jonsson som sagt’ farväl till sin
bekant:
— När kommer Erik den fjortonde?
Och se’n ska ni ju ha Gustaf Adolf
och se’n ska ni ju ha Karl den
nionde och Karl den tolfte och se’n ska
ni väl ha Karl den trettonde och Oscar
den andre och Prins Carl och
Prinsessan Ingeborg — man ska väl gå
här och vänta på dom med!!!
Det är slut! Gustaf Vasa har
blif-vit glad igen och får fortsätta att
regera (se Odhners historia 1).
Vaktmä-starinnan sjunker med ett belåtet leende
ned på klackarne och blir 8 tum
kortare, betjänterna resa sig mekaniskt,
stå i »gif akt» och hviska:
— Ja, vi träffas på Oxenstjärnas bal!
Applåderna smattra därinne — det
låter som när det skjuts vid Kaknäs
— och man ropar!
— HiUbergl Hillberg! De Wahl!
Lindbergl ll
Alla dörrar öppnas, man trängs, man
knuffas, man får hvarandras muffar,
galoscher och käppar och man
kommer ut. En svart flod af människor,
glada och uppspelta människor väller
han se slutet på
någon pjes.
— Stackars fan —
men kunde di inte
för hans skull börja
med slutet?
— Då får han ju
■ aldrig se början, vet
ja!
— Ja, de ä’ lika
jäkligt.
En af
vaktmästarin-norna dyker fram ur
en massa öfverrockar,
kappor och pälsar.
— Snälla Jonsson,
får jag titta på hr
Riego.
— Han ä’ inte
framme.
— Jag hör ju hans
träskor i trappan — nu kommer han.
Vaktraästarinnan öppnar
parkettdörren på glänt och kisar mellan
springan, en bekant kommer och söker
Jonsson, de bägge betjänterna luta sina
hufvuden ihop och hviska om affärer.
Då och då kommer ett ts! från
vakt-mästarinnan, som nästan till onatur
sträcker sig på tårna.
Den unge i vestibulen har tröttnat
att se på klockan — det ligger något
af förtviflan i hans min, när han talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
